Colombianska staten ignorerar kvinnors rätt till makt i fredsfrågor

SoME Gavobevis 2023

14 september 2011

Arbetet med kvinnors aktörskap i fredsprocesser går framåt i Colombia, om än långsamt. För resolution 1325 ska förverkligas är det dock viktigt att colombianska staten tar ansvar för resolutionen. Det var några av Nancy Fiallos slutsatser. Hon är jurist och arbetar för att öka kvinnors representation i fred- och säkerhetsfrågor i Colombia.

Resolutionen är fortfarande relativt okänd bland allmänhet och beslutsfattare. Men efter att colombianska staten godkänt resolutionen har kvinnorättsgrupper kunnat åberopa 1325 i situationer där kvinnors rättigheter kränks.

Nancy Fiallos är aktiv i Asamblea de Mujeres por la Paz, en kvinnorättsorganisation som bildades 2000 i samband med fredsförhandlingarna mellan regeringen och Farc-guerrillan. Vid fredsförhandlingarna blev det uppenbart att kvinnor inte enbart saknades vid förhandlingsbordet. Kvinnors frågor var inte ens på den politiska agendan. Asamblea de Mujeres por la Paz har haft som mål att öka kvinnors deltagande i fredsprocesser samt att informera och utbilda om resolution 1325.

Kvinnors inflytande har inte ökat

I samma veva som Asamblea de Mujeres por la Paz bildades, antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 och den erkändes av den colombianska staten. Men Nancy Fiallos menar att staten inte tagit några konkreta åtgärder för att öka kvinnors aktörskap i till exempel fredsförhandlingar. Sedan 2000 har civila samhällsorganisationer tagit ansvar för att genomföra resolutionen i Colombia, inte staten. Inte ens i samband med att paramilitärerna avväpnades mellan 2004-2006 tog man hänsyn till kvinnors aktörskap. Detta trots att åtminstone 1 800 paramilitärer beräknas ha varit kvinnor.
– Kvinnors rättigheter ska inte bara vara ett ansvar för det civila samhället. Staten måste också se till att genomföra resolutionen i Colombia, inte minst i en eventuell fredsprocess.

Stor okunskap om resolutionens styrka trots utsatthet

Ett annat stort hinder för att driva igenom resolutionen är den okunskap om 1325 som råder i landet, menar Nancy Fiallos. Det är förvånansvärt märkbart bland colombianska kvinnor. De är relativt ointresserade av kvinnorättskampen med tanke på hur pass utsatta de är, inte minst när det gäller sexualiserat våld.  Pressen på sig att skaffa barn och hitta en man i ung ålder är oerhört stark i Colombia, menar Nancy Fiallos. Detta är en av anledningarna till att majoriteten kvinnor hamnar utanför politiken och har svårt att påverka samhället.
– För att colombianska kvinnor ska få ta en större roll i samhället är det därför oerhört viktigt att enas i arbetet med resolution 1325, påpekar Nancy Fiallos.

Colombianskor mer beredda att kämpa

Samtidigt verkar juristen ändå optimistisk. När vi frågar hur hon ser på utsikterna för fred i Colombia och kvinnornas roll i den processen säger hon att colombianska kvinnor är mer beredda på att kämpa nu än de var under den senaste fredsprocessen 2000. Detta är bland annat tack vare arbetet som Asamblea de Mujeres por la Paz och andra kvinnorättsorganisationer har gjort. Och man ska självklart inte underskatta stödet som erkännandet av resolution 1325 har gett kvinnorättsorganisationer i Colombia. Dock kvarstår den största utmaningen. Staten måste prioritera kvinnors aktörskap i fredsprocessen.

Oriana Ramirez

Bakgrund till konflikten

Colombia har sedan mitten av 1960-talet haft en långvarig väpnad konflikt som bottnar i landets ojämlika resursfördelning. De största aktörerna har varit den marxistiska guerrillan FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia) och den mindre vänsterorienterade guerillan ELN (Ejército de Liberación Nacional). Paramilitären i landet avväpnades mellan 2004–2006 och enligt regeringen finns inga paramilitära grupper kvar. Dock har det uppstått nya illegala grupper som tros bestå av bland andra före detta paramilitärer. Colombia producerar cirka 80 procent av världens kokain och en stor del av de väpnade grupperna finansierar sin verksamhet huvudsakligen genom omfattande narkotikahandel. Detta anses vara en av anledningarna till den utdragna konflikten.
På 1990-talet ägde ett antal misslyckade fredsförhandlingar rum. Sedan Álvaro Uríbe valdes till president 2002 har politiken präglats av militära insatser mot de väpnade grupperna. Det har gjort landet relativt säkrare samtidigt som landets sociala problem förblivit olösta.

Källa: Uppsala Conflict Data Base Program (UCDP) och Svenska Regeringen

Du kanske också gillar...

PRAKTIKANNONS – VT2025

PRAKTIKANNONS – VT2025

Våren 2025 utlyses två praktikplatser hos Operation 1325   En kommunikationspraktikant med inriktning sociala medier & insamling  En organisationspraktikant med inriktning organisationsutveckling   Plats: Södermalm, Stockholm  Praktikperiod:...

UPPROP FÖR PALESTINA!

UPPROP FÖR PALESTINA!

FNs säkerhetsråd resolution 10 juni 2024 (SCR2735) uppmanar stridande i Gaza att verka för en vapenvila. Vi som undertecknar detta upprop uppmanar Sveriges Regering att med alla till buds stående medel, stötta arbetet för vapenvila i Gaza, för fred mellan Israel och...

Ordförande Lena Sundh har ordet och ser fram emot hösten

Ordförande Lena Sundh har ordet och ser fram emot hösten

Sommaren närmar sig sitt slut och Operation 1325 gör sig redo för höstens aktiviteter. Den 6 augusti började Malin Pihlström sitt arbete som ansvarig för kansliet. Malin har en tidigare bakgrund i Operation 1325 som praktikant på kansliet och har dessutom deltagit i...

Analys av Reformagendan för svenskt bistånd

Analys av Reformagendan för svenskt bistånd

I december 2023 presenterade Regeringen den nya Reformagendan för svenskt bistånd. Med ledorden ”frihet, egenmakt och hållbar tillväxt” introducerades en ny inriktning för det svenska biståndet. Den nya inriktningen markerar en tydlig förändring från ett bistånd som...