På Operation 1325:s föreläsning på Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCGM) var 23 deltagare från 20 olika länder närvarande för att lära sig mer om metoder för att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i militära operationer. Under föreläsningen blev frågorna därför många, och höll en hög nivå för att uttrycka problemen och svårigheterna som internationell missionspersonal möter ute i fält.
Hur kan militären starta ett 1325-samarbete?
Hur blir situationen när militären vill starta ett 1325-projekt när lokala organisationer inte vill samarbeta, undrar en av deltagarna.
Ibland finns det en rädsla att om militären deltar tar de över hela processen. Det är därför viktigt att budskapet går ut att så inte är fallet, säger Emmicki Roos som föreläste för Operation 1325. En av de andra deltagarna påpekar i detta ämne att det gör stor skillnad om militären i fråga är beväpnad eller inte. Han menar att det blir enklare att få kontakt och få tillförlitliga relationer ifall det inte finns vapen närvarande. Det kan vara en lösning i fall där initiativ kommer från militären.
Riskeras kvinnor mer än män?
En av deltagarna påpekade att när man som Gender Field Advisor föreslår att kvinnor inkluderas i processen får man alltid en specifik kommentar från män: Du kommer att riskera den här kvinnan. Denna förutfattade mening om kvinnors deltagande kan ofta förhindra att kvinnor inkludera till följd av militärens rädsla att göra fel, menar deltagaren. I detta fallet menade Emmicki Roos att det är viktigt att poängtera att det är kvinnornas land också, och att detta enbart är en ursäkt för att utestänga kvinnor från processen. Vilken är skillnaden när det är män som riskeras, och varför särskiljs dessa två aktörer?
Varför prata med kvinnor när vi inte pratar med andra?
Mycket av motståndet som finns i att inkludera kvinnor i processerna handlar om att militären i många fall enbart har kontakt med kvinnoorganisationer och inte organisationer från andra delar av civila samhället, menar en av deltagarna. Detta kritiseras och är svårt att motivera för den lokala befolkningen, speciellt i Afghanistan, där deltagaren varit placerad. Operation 1325 påpekar att även om andra aktörer bör inkluderas är det viktigt att påvisa att säkerhetssektorn ofta är mansdominerad, och att det är nödvändigt att ha kontakt med kvinnoorganisationer för att säkerställa att kvinnors röster hörs. Även om deltagaren höll med om detta menar hon att det argumentet är svårt att sälja in, och att det behövs mer för att förändra atittyder kring kvinnors deltagande.
Julle Bergenholtz
