Forcera Inte Fram Ny Biståndslinje utan att Lyssna på De Berörda

SoME Gavobevis 2023

5 juni 2023

Debatt Regeringen planerar en ”historisk förändring” av Sveriges biståndspolitik utan att förslaget går på remiss eller att reformerna förankras i riksdagen. För att regeringens ledord om transparens, effektivitet och långsiktighet för biståndet ska bli verklighet måste de som berörs av reformerna få höras, skriver 38 representanter för civilsamhällesorganisationer.

”Vi bryter verkligen ny mark, vad vi vill göra är en historisk förändring”. Så sade utrikeshandels- och biståndsminister Johan Forssell i en intervju med TT i april. Han refererade till den omläggning av biståndspolitiken som just nu pågår på Regeringskansliet. Trots att det handlar om ett politikområde som påverkar fred och hållbar utveckling globalt, liksom Sveriges relationer med en mängd länder, gjorde ministern i ett tidigt skede klart att det inte finns tid för något traditionellt remissförfarande eller för förankring i riksdagen.

Vi som undertecknar denna artikel vill bidra till reformer för ett transparent, långsiktigt och effektivt utvecklingssamarbete av hög kvalitet. Vi uppskattar att statsrådet med personal lyssnade på många av oss på ett möte i början av maj. Vi är dock kritiska till brådskan i processen, och beskedet om att inget skriftligt underlag kommer att offentliggöras före beslut i höst. Vi är övertygade om att ett systematiskt förfarande där berörda parter kan pröva ett konkret förslag mot fakta, forskning och erfarenheter från lokala behov och förutsättningar leder till bättre beslut. Även där åsikter går isär kan det bara bli bättre med en öppen diskussion.

En ”historisk förändring” som påverkar hela utrikes- och utvecklingspolitiken är en fråga om Sveriges säkerhet, roll och rykte i en alltmer geopolitiskt instabil värld. Den kommer påverka Sveriges utvecklingspolitik under många år framöver och bör därför läggas fram i en skrivelse till riksdagens folkvalda. Gedigen förankring i Sveriges riksdag och öppen debatt är förutsättningar för långsiktighet i utvecklingspolitiken och har under tidigare regeringar, oavsett politisk färg, varit praxis.

Internationellt bistånd, både humanitärt och utvecklingssamarbete, är ett komplext politikområde och förändringar tar lång tid att genomföra. Det finns ingen ”quick fix” för att bekämpa fattigdom och förtryck och på sikt skapa trygghet, jämställdhet och hållbara samhällen. Det är ett politikområde som just därför noga granskas, utvärderas och forskas om.

Sveriges bistånd får gott betyg i internationella utvärderingar. Det finns alltså många lärdomar att falla tillbaka på. En tydlig sådan är att det mest effektiva biståndet sker i samarbete med lokala organisationer och människor i lokalsamhällen, och stödjer deras egna initiativ och prioriteringar. Det är de som är experterna på sin verklighet, och det är de som kan driva utvecklingen framåt. Bistånd ger bäst resultat när det bygger på djup förståelse av den lokala situationen, långsiktiga samarbeten, och strävan efter konkreta och hållbara förbättringar i människors liv. Därför behöver röster från lokala organisationer och människor i fattigdom och förtryck höras i diskussionerna om reformagendan.

Skriftligt underlag

En process för förändring av politiken för internationellt utvecklingssamarbete som lever upp till ledorden om långsiktighet, effektivitet och transparens kräver att regeringen:

– Förankrar reformagendan i Sveriges riksdag och öppnar för demokratisk diskussion och granskning.

– Snarast offentliggör ett skriftligt underlag om reformagendan för samråd med organisationer i civilsamhället. Detta innan beslut fattas, i enlighet med regeringens och civilsamhällets gemensamma åtaganden inom utvecklingssamarbetet.

– Säkerställer tillräckligt med tid för att lyssna till de människor i fattigdom och förtryck som biståndet syftar till att stärka. Lokalt förankrade organisationers perspektiv och prioriteringar är grundläggande för att reformer i biståndet ska bli legitima och framgångsrika.

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Johanna Davén, generalsekreterare, IOGT-NTO Movement

Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige

Jan Strömdahl, ordförande, Svenska Västsaharakommittén

Mattias Brunander, tf generalsekreterare, Diakonia

Paul Carlsson, ordförande, Praktisk Solidaritet

Prudence Woodford-Berger, ordförande, PRO Global .

Dr. Judith McCallum, executive director, Life & Peace Institute

Malin Nilsson, generalsekreterare IKFF

Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer

Alexandra Klang, executive director, Svalorna Indien Bangladesh

Daniel Grahn, generalsekreterare, Erikshjälpen

Peter Brune, generalsekreterare, WarChild

Alice Blondel, kanslichef Swedwatch

Brian Kelly, generalsekreterare, Emmaus Stockholm

Anette Uddqvist, kanslichef, Operation 1325

Therése Engström, generalsekreterare, International Rescue Committee (RESCUE) Sverige

Noura Berrouba, ordförande, LSU – Sveriges barn- och ungdomsorganisationer

Niclas Lindgren, direktor, PMU

Kerstin Bergeå, ordförande, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen

Jonas Kårlin, tf. ordförande, Vänsterns Internationella Forum

Anna Nilsdotter, generalsekreterare, WaterAid

Tobias Linghag, verksamhetsledare, Framtidsjorden

Malin Fagerberg Wikström, ordförande, Östgruppen

Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska missionsrådet

Anna Widoff, ordförande MeSheWe

Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter

Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden

Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Hannah Laustiola, generalsekreterare Läkare i Världen

Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action

Catarina Antikainen, ordförande FIAN Sverige

Annelie Börjesson, ordförande, Svenska FN-förbundet

Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Charlotta Szczepanowski, generalsekreterare, Vi-skogen

Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna

Jenny Jansson Pearce, deputy director, Right Livelihood

Publicerad i Göteborgs-posten 2/6-2023

Du kanske också gillar...

Tack för den här gången

Tack för den här gången

Det här är min sista blogg för Operation 1325. På grund av den tuffa ekonomiska situationen, är det dags att tacka för mig efter nästan ett och ett halvt år som kanslichef. Operation 1325 kommer framöver att drivas av en operativ styrelse med begränsat stöd från en...

De konkreta konsekvenserna av biståndspolitiken

De konkreta konsekvenserna av biståndspolitiken

De senaste månaderna har det skrivits spaltmeter om de hastiga och tvära ändringarna inom svensk biståndspolitik och dess befarade konsekvenser. Många små men också stora politiska beslut visar en tydlig ny politisk riktning, och...

Vad händer med utvecklingsbiståndet till Palestina?  

Vad händer med utvecklingsbiståndet till Palestina?  

Mars månad har varit en berg-o-dalbana för oss och våra partners i Palestina. Månaden började med fortsatt komplett tystnad från regeringens sida, som svar på Sidas andra fördjupade undersökning gällande svenska och palestinska partners arbete och ställningstagande...

Vad händer med det svenska civilsamhället? 

Vad händer med det svenska civilsamhället? 

Februari har bjudit på flera nyheter för svenskt bistånd som civilsamhället måste förhålla sig till. Först kom den nya Civilsamhällesstrategin där en höjning av egeninsatsen aviserades. Det vill säga den andel som organisationer själva måste bidra med för att...

ÅTERBLICK PÅ 2023

ÅTERBLICK PÅ 2023

Nu är det ett år sedan jag fick förtroendet att axla rollen som kanslichef på Operation 1325. Det var en turbulent start med indraget Informations och kommunikationsstöd och överlag ökad konkurrens om statliga medel. Vilket ledde till neddragning av...