Intervju med Suhyeon Lee, som nyligen tog en masterexamen i Utvecklingsstudier vid Lunds universitet. Suhyeon skrev sin avhandling om kvinnor, fred och säkerhetsagendans institutionalisering i Sverige och Sydkorea.
Suhyeon inledde sin akademiska karriär med en kandidatexamen i internationella relationer och internationell säkerhet från Australien National University. Därefter följde arbete inom utvecklingssamarbete i Laos PDR och med policyforskning i Sydkorea och Sverige. När hon ville fördjupa sina akademiska perspektiv med ytterligare studier inom utveckling, fred och genus föll valet på Sverige. Och vidare till forskningsämnet att jämföra skillnaderna i hur Sydkorea och Sverige har valt att implementera FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet (WPS) i respektive lands policyutveckling. Både internt (institutionellt och nationellt) och externt (regionalt, internationellt, utvecklingssamarbete). För att få perspektivet av två samhällen med olika nivåer av jämställdhet.
”Jag tror att min bakgrund som korean, som har haft en pågående säkerhetsfråga relaterad till uppdelningen mellan nord och syd, fick mig att tänka på fred och jämställdhet i ett sammanhang, eftersom både säkerhetsfrågan och bristande jämställdhet har varit en utmaning att diskutera tillsammans i Sydkorea.”
Forskningen visade att Sydkoreas implementering av WPG-agendan är färgad av den aktuella säkerhetssituationen och den låga jämställdhetsnivån i landet. Majoriteten av de icke-statliga kvinnoorganisationer som har stöttat och deltagit i policyprocessen har fokuserat på den inhemska nivån. Det påverkade rollen för civilsamhällesorganisationernas aktivitet och engagemang på internationell nivå, och därmed begränsade omfattningen av den koreanska WPS-agendan till den inhemska nivån.
Däremot har svenska civilsamhällesorganisationer med engagemang i WPS-agendan arbetat på både nationell och internationell nivå, vilket har lett till betydande förändringar.
Den svenska WPS-agendan står dock också inför en utmaning i och med förlusten av den politiska viljan under den nya regeringen. Medan regeringen underlättade den svenska agendan som en del av utrikespolitiken, initierade kvinnoorganisationerna den sydkoreanska agendan, vilket ledde till motstridiga resultat av WPS-agendan i Sverige och Sydkorea.
I synnerhet framstod effekterna av jämställdhet och medvetenheten om detta som betydande i genomförandet. Trots WPS-agendan och policyutvecklingen har Sydkorea upplevt begränsade resultat på grund av bristen på genusperspektiv i fredsprocessen (i synnerhet kvinnofrågor på nationell nivå, såsom uppdelningen mellan nord och syd) och bristen av kvinnor på höga positioner på genomförandenivån.
Den politiska processen i Sydkorea pågår fortfarande, men utmanas dramatiskt av den nya konservativa regimen, som har deklarerat sitt antifeministiska perspektiv. I synnerhet skulle dess beslut att avskaffa ministeriet för jämställdhet och familj avsevärt påverka den fortsatta utvecklingen och genomförandet av WPS-agendan. Å andra sidan har Sverige också avsagt sig epiteten ”feministisk utrikespolitik”, vilket har varit en ledande utrikespolitisk inriktning till stöd för WPS-agendan. Det befintliga offentlig och privata nätverket för att genomföra agendan på nationell och internationell nivå kommer dock sannolikt att fortsätta.
Suhyeon anser att den demokratiska nivån har gynnat diskussionen och den politiska utvecklingen av WPS-agendan i Sydkorea. Men demokrati speglar också den allmänna opinionen, dolda regler och normer som inte nödvändigtvis återspeglar alla värden, såsom jämställdhet mellan könen. I den meningen skulle hon hålla med om att en hög grad av demokrati ger potential för ett ökat deltagande av kvinnor. Men det garanterar ingenting, eftersom inte alla människor står upp för jämställdhet och är medvetna om frågan. I detta avseende är det avgörande att underlätta genusperspektivet och dess betydelse så att demokratinivån kan garantera kvinnors deltagande.