Kvinnor som vill ha fred i Jemen har mött motstånd. Våra partnerorganisationer, aktivister och ledare, har tillsammans med rätten att samlas, att organisera sig och att uttrycka sig, hotats. Det är med stor oro som vi söker vägar framåt. Vårt uppdrag är att verka för kvinnors deltagande i fredsprocesser och det måste vi stå fast vid. Våra medlemmar kräver det och de drabbade kvinnorna och civilsamhällsgrupperna behöver vårt starka, tydliga och hållbara stöd. Nu får vi inte vackla i vårt engagemang.
Samtidigt som vi försöker hitta säkra lösningar för vårt engagemang i Jemen skriver en nyhetssida om FN att fredsbevarande insatser är desperata för att hitta en ny insats-modell. Den första generationen FN-insatser fokuserade på att bevaka fredsavtal. Jag deltog själv i en mission som bevakade Oslo-avtalet för Hebron, Palestina, 1997. Den andra generationen definieras som statsbyggande missioner eller insatser som agerar kapacitetstärkande för stater. Nu har internationella insatser utsatts för väpnade hot och därför måste det ske en förändring till mer människocentrerade FN-insatser. De människocentrerade insatserna bygger på tillitsfulla partnerskap mellan människor och insatser och en legitimitet som utgår från det lokala civilsamhället.
En människocentrerad insats skulle kunna betyda att vi ännu mer försöker att lyssna på människorna som lever i regioner där våra samarbetsorganisationer arbetar. Ambassadör Mbandla som talade på Operation 1325:s planeringsdag kunde inte nog understryka att inkluderande fredsprocesser bara kan komma till stånd när givarsamfundet eller organisationer från globala nord, uppmärksamt lyssnar på vad kvinnor av olika slag har att säga.
För vårt arbete i Jemen skulle en människocentrerad ansats till våra samarbeten betyda att vi försöker att förstå kontexten ännu bättre. Varför anklagas någon för att vara osolidarisk och girig? Varför avbryts ett möte men inte ett annat? Varför deltar någon men inte en annan? Vem har vi inte frågat och vad har vi inte pratat om för att bättre förstå hur vi kan ge ett säkert och hållbart bidrag till kvinnors inkludering?
Genom deltagarstyrda undersökningar har våra partnerorganisationer lagt fram förslag på kapacitetsstärkande insatser och identifierat dialog med religiösa och traditionella ledare som ett tema. Här har vi en möjlighet att bekräfta deras verklighet genom att lyssna in och fråga vidare kring vilka ledare det skulle kunna vara, vilka trossatser som vägleder dem, vilka lojaliteter och maktordningar som påverkar dem. När vi tolkar svaren behöver vi hjälp från brobyggare som talar både vårt rättighetsbaserade språk och ett trosbaserat språk för att förstå vad det innebär konkret i vårt samarbete.
Höstkonferensen med kvinnliga ledare från Jemen, Sudan och Irak, som planeras till oktober, kommer att erbjuda ett fint tillfälle till att lyssna in och ha fördjupande samtal. Vi tror att vi genom att vara en plattform eller mötesplats kan stärka kvinnorna att göra sina röster hörda, inför varandra, inför oss och inför deras hemmakontexter. På så vis kan både Operation 1325 och i längden även religiösa ledare och väpnade grupper få ökad förståelse för kvinnors verklighet och krav. Vi hoppas att inga fler möten ska stormas och deltagare hotas.
Annika Schabbauer