Det här är min sista blogg för Operation 1325. På grund av den tuffa ekonomiska situationen, är det dags att tacka för mig efter nästan ett och ett halvt år som kanslichef. Operation 1325 kommer framöver att drivas av en operativ styrelse med begränsat stöd från en anställd för pågående projekt och förstås med stöd från våra högt uppskattade volontärer.
Operation 1325 kommer att fortsätta verka i samverkan med våra lokala partners i olika länder runt om i världen, för att främja kvinnors inkludering och deltagande i fredsprocesser och konfliktförebyggande aktiviteter.
Min tid på Operation 1325 har varit intensiv. Med en mångårig bakgrund från humanitärt bistånd i konfliktområden, var detta min första roll på en organisation som jobbade med utvecklingsbistånd och som utgjorde en aktiv del av det svenska civilsamhället.
Jag har därför gjort otroligt många saker för första gången: första gången jag fullt ut hanterade bidragsansökningar och återrapporterade till institutionella givare; första gången som jag använde Instagram och X/(Twitter); första gången som jag var på möten med politiker i Sverige; första gången som jag enbart arbetade med praktikanter; första gången som jag lade grunden för att påbörja insamlingsverksamhet; första gången jag verkställde en totalrenovering av en hemsida; osv osv, listan kan göras lång.
Allt detta nya har jag fått lära mig och behärska i farten samtidigt som Sveriges bistånd går igenom sin största reform på år och dag. Jag är van att jobba med stora kompetenta team och med tillgång till resurser, som nyttjades varsamt men som fanns där vid behov. På Operation 1325 har resursläget förändrats drastiskt och den situationen jag trodde jag skulle verka i har helt kastats om.
Tack och lov vet jag hur man hugger i och har verkligen fått göra det, till exempel genom att ensam styrda upp en flytt till nya lokaler som en del i ett kontinuerligt arbete att reducerade kostnader. Vilket lyckades, och vi gick in i 2024 med reducering av löpande kostnader på nästan 70%, (ex personalkostnader).
Utan mina tidigare kunskaper och erfarenheter av ledning, nätverkande, organisering och planering, ekonomi och teknik skulle det ha varit svårt. Och utan allt stöd jag fått från gamla och nya kollegor skulle det varit omöjligt.
Jag är tacksam över allt jag har fått göra och allt jag har fått lära mig. Mest tacksam, är jag dock över det otroliga nätverk av engagerade och framförallt solidariska individer som jag har mött under tiden, från praktikanter som glatt tagit sig an varierande utmaningar, till kunniga kollegor på andra ideella organisationer med vilka jag har stött och blött aktuella frågor, till tjänstepersoner som gör sitt bästa för att navigera i en nya verklighet, till studenter som brinner för att dra sitt strå till stacken och till våra starka och skickliga lokala partners som fortsätter kämpa dag in och dag ut för fred, frihet och kvinnors rättigheter. Individer som har blivit mer än kollegor, individer som har blivit vänner.
Tack för ert outtröttliga arbete och tack för allt ni har lärt mig.
Utan alla dess kompetenta, engagerade och solidariska individer skulle Sverige och världen se väldigt annorlunda ut. Jag hoppas att utrymmet kommer finnas kvar för dem att verka, för en stark demokrati där alla värderas lika.
Tack
Anette Uddqvist, kanslichef
