I går sa utrikesminister Carl Bildt att Sveriges militära närvaro i Afghanistan kommer att minska nästa år medan de civila insatserna ökar. Afghanistan blir därmed den största mottagaren av svenskt bistånd. I regeringens strategi för Afghanistan framhålls att kvinnors inflytande och skydd mot våld är viktiga fundament för insatserna. Men trots upprepade löften och insatser för att skydda och stärka kvinnors rättigheter så har lite förändrats till det bättre för afghanska kvinnor, visar rapporten Missing the Target som vi publicerar idag.
Kvinnors säkerhet i Afghanistan hotad
Statistiken pekar på färre antal våldsincidenter under det senaste halvåret men säkerhetssituationen för kvinnor är om möjligt ännu sämre än tidigare. Vi ser oroande tecken på hur de framgångar som gjorts riskerar att gå förlorade. Det afghanska högsta religiösa rådets uttalande tidigare i år, som betonar kvinnans underordnade ställning i förhållande till mannen, accepterades av den afghanska regeringen. Kvinnoaktivister och kvinnliga politiker attackeras och mördas. Illavarslande rapporter pekar på att våldet mot kvinnor ökar från redan extremt höga nivåer. Det finns en reell rädsla hos afghanska kvinnor att deras rättigheter används som förhandlingsvara vid överläggningarna med talibanerna.
Biståndet når inte kvinnorna
I en debatt i Expressen tidigare i höstas skrev biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige har ett ansvar för Afghanistans kvinnor. Men under 2011 gick endast cirka 0,8 procent, totalt 2660 miljoner kronor, till att öka kvinnors deltagande i fredsarbetet och förbättra deras skydd. Siffran gäller såväl militära som civila insatser. Frågor om kvinnor, fred och säkerhet har inte heller varit framträdande i den politiska dialogen med afghanska företrädare. För att det svenska stödet till afghanska kvinnor ska bli effektivt krävs nya strategier.
Svenska insatser har granskats
För 12 år sedan antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Den slår fast att skyddet för kvinnor i konfliktdrabbade regioner måste öka och att freden blir hållbar först när kvinnorna får vara med. Missing the Target är den mest omfattande rapporten hittills som granskar vilket genomslag resolutionen har haft i såväl de civila som militära svenska insatserna i Afghanistan. Den svenska ISAF-styrkan har gott rykte och gör en del insatser för öka kvinnors deltagande och säkerhet. Insatserna har dock inte lett till en hållbar förändring för afghanska kvinnor. Ett av problemen är den höga personalomsättningen. Nya personer är på plats var sjätte månad vilket gör det omöjligt att hinna bygga upp förtroendefulla relationer med kvinnogrupper.
Framtiden för afghanska kvinnor?
Kvinnors rättigheter är ett prioriterat område för det svenska biståndet. Men om talibanrörelsen släpps in i maktens centrum och dörrarna återigen stängs för kvinnors yrkesverksamhet, kommer dagens afghanska skolflickor inte kunna påverka utvecklingen. För att kvinnors rättigheter inte ska gå förlorade måste den svenska regeringen hitta vägar att stärka kvinnors politiska inflytande idag. Det finns positiva krafter i Afghanistan som inte bör underskattas som kämpar för ett demokratiskt samhälle.
Ny strategi krävs för det svenska biståndet
Det handlar inte bara om pengar. Utan diplomatiska påtryckningar kommer inte den afghanska regeringen prioritera kvinnors mänskliga rättigheter. Pressen på Karzai-regeringen måste öka. Sverige ensamt har en svag röst och bör därför samordna sig med andra länder. Missing the Target drar viktiga slutsatser som regeringen bör utnyttja för att framtida insatser ska bidra till verklig förändring. Vi föreslår:
- Ta fram en handlingsplan för Afghanistan vad gäller kvinnor, fred och säkerhet som utgår från resolution 1325.
- Verka för en internationell uppförandekod som garanterar representation av afghanska kvinnor vid internationella konferenser.
- Villkora biståndet när det gäller att skydda kvinnors rättigheter och representation.
2012-11-09
Lena Ag, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Lotta Hedström, ordförande, Svenska Afghanistankommittén
Maj Britt Theorin, ordförande, Operation 1325