Antalet konflikter i världen ligger på en historiskt hög nivå. Genusbaserat våld i krig och konflikter ökar. Straffriheten för förövarna är nästan total. Vad är kvinnorättsorganisationers roll i detta – femton år efter att FN:s säkerhetsråd antog resolution 1820?
Femton år efter att FN:s säkerhetsråd antog resolution 1820 med syftet att avskaffa våld mot kvinnor och flickor i konfliktområden, bevittnar vi flertalet tillbakagångar. Sexuellt våld fortsätter att öka i krig och konflikter, och förövarna går i de flesta fall ostraffade. Samtidigt står vi nu inför en stor ökning av konflikter globalt. Vilken roll spelar kvinnorättsorganisationer i att hantera och motverka dessa utmaningar?
Under det riksdagsseminarium som Operation 1325 deltog på, som organiserades av Kvinna till Kvinna, Linnéa Wickman (S) och Katarina Tolgfors (M), diskuterades dessa frågor genom panelsamtal med kvinnorättsaktivister från flera länder. Deltagarna var Lejla Gacanica (Programme Officer i Bosnien-Hercegovina), Evelyne Ndipondjou (Head of Office i Demokratiska Republiken Kongo), Sibar Khaleel (Programme Officer i Irak), och Mariia Kozubska (Programme Officer i Ukraina).
Rapporten ”They came together not to be silenced” presenterades, som bland annat belyser att det, trots många skillnader mellan dessa länder, också finns slående likheter i erfarenheter bland överlevare och de hinder som kvinnorättsorganisationer möter. Å ena sidan är stigmatisering och diskriminering hinder i samtliga länder i rapporten, medan kvinnorättsorganisationers roll, å andra sidan, har visat sig vara mycket viktig. Kvinnorättsorganisationers arbete är också riskfyllt i länder med begränsade rättigheter för kvinnor, visar rapporten, vilket innebär en ökad risk för hot och våld. Dessa organisationers arbete ses i vissa fall som ett direkt hot mot mäktiga män, och i andra fall som ett utmanande av traditionella värderingar. Frågan om mäns våld mot kvinnor fortsätter att nedprioriteras av regeringar världen över, trots att det är ett av våra största samhällsproblem.
Under riksdagsseminariet identifierades flera centrala utmaningar i de olika länderna. Lejla Gacanica från Bosnien-Hercegovina nämnde exempelvis att kvinnors kroppar används som vapen i krig, och att tilliten till de institutioner som är utformade för att skydda deras rättigheter många gånger saknas. Sexuellt våld, menade hon, har vidsträckta konsekvenser som är påtagliga långt efter att ett krig har tagit slut. Våldet är således inte en isolerad händelse, utan snarare ett oåterkalleligt brott som för med sig långvariga följder – i överlevares kroppar och i samhällen.
Dessutom saknar överlevare ofta adekvat stöd, och stigmatisering och påtvingad tystnad hindrar dem från att vittna om de övergrepp som de har utsatts för. I Demokratiska Republiken Kongo kvarstår en djup tabu kring sexuellt våld som även påverkar barn som är födda som ett resultat av våldtäkt, vilket skapar svårigheter i att hantera dessa frågor. I Irak behöver överlevare ofta gå igenom långa rättsliga processer och resa långt för att erhålla det nödvändiga stödet, och kvinnor från olika delar av landet och från olika etiska grupper har olika rättigheter. Överlevare i Bosnien-Hercegovina påverkas fortfarande av konsekvenserna från kriget för trettio år sedan, och Ukraina befinner sig i en pågående konflikt som kommer att prägla landet under en lång tid framöver.
Men detta sopas ofta under mattan av regeringar, menade paneldeltagarna. Våld mot kvinnor och flickor betraktas som en privat angelägenhet och accepteras som en del av det patriarkala systemet, såväl i krig som i hemmet och i samhällen.
Med anledning av dessa utmaningar är kvinnorättsorganisationers roll central och vital. Kvinnorättsorganisationer arbetar aktivt för att beslutsfattare ska ta sitt ansvar, stöttar överlevare att återuppbygga sina liv och leder vägen för att bryta den utbredda normaliseringen och stigmatiseringen av genusrelaterat våld. När den ukrainska staten inte har kunnat täcka behoven, nämnde Mariia Kozubska, har kvinnorättsorganisationer ingripit för att stötta överlevare av genusbaserat våld. Utöver att bidra med stöd till överlevare i form av skydd, medicinskt och psykosocialt stöd samt juridisk assistans, har kvinnorättsorganisationer på ett framgångsrikt sätt påverkat den politiska diskursen om genusrelaterat våld.
Så även om framtiden kan verka mörk, är det viktigt att notera de framsteg som har uppnåtts. I Ukraina, visar rapporten, har regeringen varit relativt snabb i sitt erkännande av genusbaserat våld och till synes fast i sitt åtagande att ställa förövarna till svars. Dessutom har många kvinnor som organiserat sig runt om i världen tillsammans lyckats bryta tystnaden, vilket innebär en möjlighet för att förändra normer kring genusbaserat våld och stärkta lagar som syftar till att skydda kvinnors och flickors rättigheter.
För att omvandla åtaganden till handling på nationell nivå krävs ett starkt internationellt engagemang, nämnde flertalet av paneldeltagarna. Det är därför betydelsefullt att regeringar intensifierar sitt samarbete med civilsamhället, inklusive organisationer som Operation 1325, och att vi fortsätter att arbeta för att förvandla fina ord på papper till verklighet genom strukturella förändringar. Sexuellt våld i konflikter eskalerar, vilket kräver ett större ansvarstagande från regeringar – innan, under och efter krig – och ett tydligare fokus på långsiktiga stödinsatser.
Slutligen är arbetet mot genusbaserat våld inte enbart en kamp för kvinnors rättigheter – det är också en nödvändig komponent av det globala freds- och jämställdhetsarbetet. Fred och säkerhet kan aldrig uppnås fullt ut så länge kvinnor begränsas i sin rörelsefrihet och är utsatta för våld. Genom att kvinnorättsorganisationer fortsätter att stödja överlevare och propagera för regeringars ansvarstagande, kan de utgöra en stark förändringskraft för att förverkliga resolution 1820.
Källor:
- https://www.forskning.se/2023/06/07/dubbelt-sa-manga-dodade-i-vapnade-konflikter-i-varlden/
- https://kvinnatillkvinna.se/om-oss/vart-arbete/sexuellt-vald-i-krig-och-konflikt/
- https://kvinnatillkvinna.org/wp-content/uploads/2023/08/The-Kvinna-till-Kvinna-Foundation-they-came-together-not-to-be-silenced-gender-based-violence-in-conflict-the-role-of-womens-rights-organisations.pdf
- https://www.un.org/shestandsforpeace/sites/www.un.org.shestandsforpeace/files/unscr_1820_2008_on_wps_english.pdf
Text av Nanna Thydén
Om du vill stödja Operation 1325 och vårt arbete för kvinnor, fred och säkerhet, klicka här.
