Hur kan kvinnor få reellt inflytande i Mellanösterns och Nordafrikas säkerhetspolitiska utveckling? I fyra dagar samlades representanter för kvinno- och fredsorganisationer i Alexandria i Egypten för att diskutera strategier för att föra arbetet med resolution 1325 framåt i regionen.
– För oss syriska kvinnor är resolution 1325 viktig för att kräva inflytande. Vi måste redan nu mobilisera och träna oss i vad resolutionen innebär så vi kan kräva våra rättigheter, säger Amal, som lever i Damaskus och inte har flytt stridigheterna.
Amal arbetar för en fredlig lösning av den blodiga konflikten i Syrien och hon är övertygad om att kvinnors deltagande behövs för att stoppa kriget och för att bygga demokrati.
Deltagarna kommer från olika delar av MENA-regionen och de gör olika analyser av säkerhetssituationen i sina länder. Organisationerna som möttes i Alexandria har gemensamt att de vill skynda på implementeringen av resolution 1325 i sina länder och de kom för att lära av varandras erfarenheter i regionen.
Ett verktyg för förändring
Kvinnoorganisationer över hela regionen arbetar med kvinnors säkerhet på många olika sätt. Resolution 1325 ger ett verktyg för att ta ett helhetsgrepp om kvinnors rätt till säkerhet i hemmet, på gatan och i sitt land eller sin region, framförallt genom att resolutionen ger kvinnor rätt att delta i politiska beslut om säkerhet på alla nivåer. Allt fler organisationer i MENA vill nu använda resolutionen som ett verktyg för förändring, genom att utkräva ansvar av sina regimer gällande förpliktelserna i resolution 1325. Organisationerna är förstås experter på sin egen kontext och planerar utifrån sina egna förutsättningar.
– Vi befinner oss i konflikt i Egypten. Den rätta benämningen för de systematiska sexuella trakasserierna mot kvinnliga aktivister är sexuell terrorism, säger Janet och Fathi, som har startat ett nätverk på gräsrotsnivå mot sexuella trakasserier i Kairo.
I Egypten har kvinnors deltagande i revolutionen inte inneburit ökat politiskt inflytande i parlamentet eller i kommittén som skrivit den nya konstitutionen. I Irak däremot är idag 25 procent av ledamöterna i parlamentet kvinnor. Men säkerhetssituationen för både män och kvinnor är fortfarande dålig och konflikter mellan olika grupper skakar fortfarande landet. Kvinnoorganisationer har krävt bättre säkerhet för kvinnor och nu har en dialog inletts med regeringsrepresentanter om hur resolution 1325 ska bli verklighet i Irak.
Resolution 1325 i MENA
På svenska institutet i Alexandria möts aktiva kvinnor och män från Irak, Tunisien, Palestina, Libyen, Jemen, Libanon och Egypten. Erfarenheterna från det irakiska civilsamhällets påverkansarbete för en nationell handlingsplan för resolution 1325 är ett uppskattat inslag i programmet. Irakiska Sundus, som arbetar på en kvinnoorganisation i Bagdad, anstränger sig för att ge konkreta råd till dem i regionen som nu påbörjar det arbetet i sina länder.
– Det tar lång tid att bygga förtroende och det går inte att hasta igenom någon fas. Att mobilisera civilsamhället har varit en utmaning i sig, säger Sundus.
Operation 1325 föreläste om hur en inkluderande och bra process för att ta fram en handlingsplan ser ut, enligt internationella erfarenheter. De palestinska deltagarna är optimistiska till möjligheterna att kräva att en handlingsplan tas fram i Palestina.
– Vi ska aktivera den koalition som civilsamhället format och återuppta dialog med regeringsrepresentanter, säger en representant i den palestinska delegationen.
Att begära en nationell handlingsplan för 1325 är en effektiv metod för att kräva att den palestinska myndigheten specificerar hur kvinnors inflytande ska öka och hur deras säkerhetsbehov ska beaktas i enlighet med resolution 1325.
Mötet i Alexandria blev ett startskott för många konkreta planer på hur arbetet med resolution 1325 kan effektiviseras i regionen och hur civilsamhället kan ta en aktiv roll i politisk påverkan. Det regionala perspektivet och erfarenhetsutbytet var det viktigaste, tyckte deltagarna, som menade att de fått ovärderlig kunskap av varandra.
Konferensen ordnades i samverkan med Norsk Kyrkohjälp och Svenska Institutet i Alexandria, och är en del av Operation 1325:s regionala arbete i Mellanöstern. Projektet genomfördes med stöd av Svenska Institutet Creative Force.
