Att lyfta kvinnors deltagande i freds- och konfliktarbete fast på vitt skilda nivåer, det handlade seminarierna Operation 1325 ordnade den 3 och 4 oktober i Uppsala och Umeå. En av slutsatserna är att militär och makthavare behöver bättre förståelse för vikten av kvinnors röster i säkerhets- och fredsfrågorna.
En av de medverkande i seminariet i Uppsala var Susanne Axmacher, genusrådgivare i en EU-mission i Tchad 2008. Hon skulle då utbilda 3 400 ur fredsmissionens personal, och förverkliga resolution 1325 genom hela Tchadoperationen. Det var nödvändigt att kommunicera att frågan rörde säkerhet, liv och död.
– Men många ur personalen tror att genus inte är en säkerhetsfråga. Naturligtvis är det en säkerhetsfråga. Män är inte de enda som dör i krig, säger Susanne Axmacher.
Kvinnor som aktörer inte aktuellt
Vad som ändå började hända var att operationen fokuserade mer på att skydda kvinnor. Men personalen förstod inte att de också behövde ta in kvinnors åsikter och erfarenheter och lyssna på dem, menar genusrådgivaren. Susanne Axmacher kommer förövrigt snart att arbeta som genusrådgivare för den svenska Försvarsmakten.
Ett problem som Axmacher nämnde från sin fälterfarenhet var den misstänksamhet som fanns från civila samhällets organisationer gentemot försvarsmakten. ”Vad ska militären göra med resolution 1325, den handlar om våra rättigheter”, frågar sig vissa organisationer, enligt Axmacher.
Kamilia Kuku Kura och Rita Martin, från Sudan och Södra Sudan, sa att det är viktigt att känna till genusrådgivarnas syfte, arbetssätt och att de behöver kontakt med det civila samhället. Det är också viktigt att kvinnor lär sig att kommunicera sina behov, säger Kamilia Kuku Kura i en intervju efter seminariet.
Kontakt med ”fel” organisationer
Ett misstag som personal ur fredsmissioner kan göra, är att närma sig endast de organisationer som får mycket finansiellt stöd, men som egentligen inte representerar gräsrötternas intressen. Därför är det viktigt att samarbetet utvidgas mellan makthavare, missionspersonal, akademiker med konfliktländer som fokus och de mest relevanta gräsrötterna. Seminarierna i Operation 1325 är ett steg i den riktningen, menar sudanesiskorna.
Rita Martin, från Södra Sudan ville understryka att behovet av att skydda kvinnor inte får överskugga deras rätt till inflytande.
– Det är farligt där ute, för både män och kvinnor. Men när det gäller kvinnor så används fara som ett sätt att utestänga kvinnor från freds- och säkerhetsfrågorna. Men om kvinnorna inte finns med, vem ska då rapportera om vad som händer på marken? Det är därför det är viktigt att kvinnor deltar.
De båda kvinnorna från Sudan och Södra Sudan talade även om läget i dessa, för områdena, oroliga tider. Mycket positivt har hänt när man byggt upp den nya regeringen i Södra Sudan, till exempel att 25 procent kvinnor ska utgöra regeringen. Men det finns orosmoln.
– För tillfället finns ett stor klyfta mellan kvinnor i maktposition, och gräsrotskvinnorna. Om kvinnliga parlamentariker inte tar upp gräsrötternas frågor kan lika gärna männen representera kvinnorna, sa Rita Martin.
Vuxna kan ta sina egna beslut
På samma tema, men med fokus på Afghanistan, sa Louise Ohlsson, forskare på Folke Bernadotteakademin att där talas det om att det är för farligt för kvinnorna att delta i säkerhetsarbetet.
– Men då säger de afghanska kvinnorna: ”Vem är ni att säga vad som är för farligt för kvinnor? Vi är vuxna, vi kan fatta våra egna beslut.”
Avslutningsvis vill vi på Operation 1325 lyfta Kamilia Kuku Kuras citat från ett av seminarierna. Hon är en aktivist från Nubabergen i Södra Kordofan som i sitt arbete med kvinnors och mänskliga rättigheter blivit tillfångatagen och hotad av regeringsstyrkor.
– Kvinnor kan göra så mycket – i krig och fred. Kvinnor lagar mat, tar hand om barnen och klättar i berg för att hämta vatten, varför skulle de inte kunna arbeta med freds- och säkerhetsfrågor?
Helena Sundman
Oriana Ramirez
Seminarieturné i en rad städer
- Vid seminariet i Uppsala den 3 oktober, deltog kvinnoaktivister från Sudan och den nya staten Södra Sudan, en genusrådgivare som ingått i en EU-mission samt en forskare om genus och konflikt på Folke Bernadotteakademin. Syftet att föra samman kvinnorna var att kommunicera vad som fungerar i arbetet med resolution 1325, skapa förståelse för varandras olika förutsättningar och vad som fortfarande utgör utmaningar.
- Vid seminariet i Umeå den 4 oktober, deltog samma kvinnor som ovan samt Margareta Winberg, tidigare jämställdhetsminister och numera ordförande för UN Women, bland annat.
- I Uppsala, den 3 oktober, kom cirka 110 personer.
- I Umeå, den 4 oktober, kom cirka 30.
- Båda seminarierna gav upphov till många frågor och engagerade diskussioner med publiken.
- Sudanesiskorna var djupt imponerade av den nyfikenhet och uppmuntran som studenter visade dem och den kunskap de besatt i frågor kring Sudan.
- Samma dagar pågick även seminarier i Lund och Örebro. Dessa kommer vi snart att rapportera om.
