I den här delen av världen talas det om projekt mot mobbning. Det är gulligt. Försöker man lösa den sortens problem är samhället på en helt annan nivå än vi är, sa flera unga palestinska och israeliska kvinnor vid ett möte på Operation 1325 i dagarna.
Det var ett känslosamt möte i dagarna mellan *bland annat Operation 1325 och unga kvinnor från konfliktområdet. På 1325:s kontor i Stockholm samlades ett tjugotal unga kvinnor vars gemensamma nämnare var intresset för icke-våld, fred och demokrati, kvinnors delaktighet och FN-resolution 1325.
Någon hade svårt att hitta orden när hon berättade om sin kusin som lyckats undvika att bli huggen i bröstet av en bosättare på gatan. Ibland hördes en djup desillusionerad suck över komplexiteten i att bygga fred. Någon gång krävde den ena sidan att den andra skulle vara tyst och lyssna.
Kvinnorna talade även om för sin svenska samarbetspartner vad de önskade i form av projekt. Tillgång till mental hälsovård, bland annat för att hantera svåra konflikter, utbildning i den andra partens historia och kultur ”för det är svårare att döda någon som man känner”, samt att palestinier och israeler ska kunna gå i samma skolor, fanns med på den listan.
Deltagarna tog sig särskilt an den totala avsaknaden av trygghet i konfliktområdet. Det blev uppenbart genom historier om mödrar som inte vågar sätta sina barn på bussen till skolan på grund av rädsla för bomber. Och genom att vara rädd för att bli dödad på gatan – och för att mista kompisar som är stridspiloter.
– Att tala så här med varandra är att skapa trygghet, menade Operation 1325:s samordnare Anna Erlandson.
Helena Sundman, Informationsansvarig