Statliga myndigheter bör utbilda män och kvinnor om resolution 1325. Det ska inte bara vara ett arbete för kvinnoorganisationer. Detta betonade Sundus Abass, statsvetare från Irak och Ida Lindwall, aktiv inom det Ekumeniska följeslagarprogrammet på ett seminarium i Myntkabinettet den 17 november.
I seminariet som ingick i seminarieturnén Aktörer för hållbar fred, deltog fredsaktörer från Irak, Colombia och svenska jämställdhetsförespråkare.
Något annat som betonades var vikten nå ut till media och allmänhet
Ida Lindwall som deltagit i EU:s fredsbevarande insats i Georgien betonade hur viktigt det är att internationell insatspersonal tar sig tiden att lyssna på kvinnor ur lokalbefolkningen.
– Det är svårt att nå ut till lokala kvinnor i fredsbevarande insatser eftersom kvinnor väldigt sällan involveras i dessa processer. Därför behöver man utveckla strategier för att träffa kvinnor och ta in deras erfarenheter och behov, sa Ida Lindwall.
Kvinnor som förebilder
Lisa Eriksson som är aktiv inom det politiska partiet Feministiskt Initiativ menade att kvinnors inträde i beslutsprocesser också har ett symboliskt värde. När hon intervjuade kvinnor i Rwanda var det många som uttryckte att en enda kvinna i beslutsprocesser kan fungera som en förebild för andra kvinnor.” Om hon kan finnas i politiken så kan jag starta ett företag” hade en kvinna sagt.
– Att fler kvinnor finns i politiken förändrar inte nödvändigtvis politiken per automatik men det har en viktig inverkan på kvinnors inställning till vad de är kapabla till, sa Lisa Eriksson.
Samtidigt betonades att arbetet med resolutionen inte bör begränsas till endast kvinnor.
– Det finns en generell missuppfattning om att kvinnor skulle vara bättre lämpade att göra verklighet av resolutionen men det är inte sant. För att kunna förverkliga resolutionen behöver både män och kvinnor utbildas, sa Ida Lindwall.
Viktigt att nå ut till andra aktörer
Sundus Abass som är aktiv inom ett 1325-nätverk i Irak berättade att hennes organisation sedan några år tillbaka arbetat aktivt för att nå ut till andra aktörer än kvinnoorganisationer. Idag har organisationen lyckats värva 1325-förespråkare inom mediebranschen och till och med försvaret.
– Den största utmaningen i Irak är att sprida kunskapen om resolutionen. Just nu är kunskapen om 1325 extremt låg, till och med i parlamentet och regeringen, sa Sundus Abbas.
Nury Yagarí som arbetar för den colombianska organisationen OIA berättade om rollen som kvinnor spelat i kampen om att försvara ursprungsbefolkningens territorium från de väpnade grupperna.
– Kvinnorna har varit viktiga aktörer när man behövt förhandla med Colombias väpnade grupper. För en tid sedan lyckades vi driva bort den colombianska militären från ett av våra heliga områden genom att gå ihop som kvinnor och protestera i en månad.
Colombianska staten måste ta ansvar för resolutionen
Enligt Nury Yagarí kvarstår dock den viktigaste uppgiften; att få den colombianska staten att ta ansvar för resolutionens förverkligande.
– De fredsinitiativ som tar hänsyn till kvinnors roll kommer enbart från det civila samhället, inte från staten och så kan det inte fortsätta. Staten måste ta sitt ansvar för att inkludera kvinnors perspektiv i fredsbyggandet.
Nury Yagarí avslutade seminariet genom att uttrycka sin önskan om att lära kvinnor från Colombias ursprungsbefolkning mer om resolutionen och dess betydelse för fred.
Oriana Ramirez
