I Kenya debatterades i augusti i år ett förslag till en ändring i konstitutionen som skulle skapa 50 nya platser i parlamentet, avsedda för kvinnor. Över 2000 kvinnor samlades med anledning av debatten för att påverka lagstiftarna att rösta igenom kvoteringsförslaget. Omkring 1 miljon namnunderskrifter hade också samlats in för att påvisa det utbredda stöd som fanns för förslaget. Trots massiva insatser för förslaget röstades lagändringen ned. I Kenyas parlament idag är endast omkring 8% av parlamentsledamöterna kvinnor.
Kvoteringsförslaget har varit omtvistat. Medan vissa har menat att det är diskriminerande mot män har förespråkarna betonat att förslaget endast syftar till att korrigera underrepresentationen av kvinnor i parlamentet. En underrepresentation som de menade inte speglar den aktuella attityden till den roll och röst som kvinnor bör ha i samhället.
Arv från en patriarkal samhällsstruktur
Gällande lagstiftning baseras på ett traditionellt nedvärderande och osynliggörande av kvinnors bidrag till samhällsutvecklingen. En journalist som kommenterade parlamentets nejröst menade att vissa kritiker har hävdat att kvotering är ett uttryck för metoder och synsätt från väst, vilket afrikanska män givet en historia märkt av slaveri och underkastelse, strängt avvisar. Samma journalist uppmärksammade också att kvinnorna, som utgör 52% av Kenyas befolkning, värderas lägre som medborgare och saknar fullgod representation i maktforum och policyprocesser trots deras erfarenhet, kunskap och centrala roll i t.ex. jordbruket.
Fler kvinnor krävs för att göra kvinnors röster hörda
Aktivister i Kenya har pekat på att kvinnors röster, även om förslaget hade röstats igenom, inte hade fått fullt genomslag trots den ökade andel kvinnor i parlamentet som kvoteringen hade inneburit. Med 50 extra platser skulle andelen kvinnor ha ökat till omkring 17% från dagens 8%. Utredningar visar att gränsvärdet för att kvinnors röst och erfarenheter ska komma till uttryck och ha reellt inflytande i lagstiftande församlingar av olika slag, minst bör vara 30%. Därmed ska inte lagförslag likt det som röstades ned i Kenya förkastas. Arbetet måste börja i någon ände och 50 platser skulle ha utgjort ett minimum. Kvinnor som män konkurrerar fortfarande om de ordinarie platserna i parlamentet. Grannländernas kvinnorepresentation Uganda, Rwanda och Tanzania, vilka liksom Kenya är belägna i regionen Great Lakes, har jämförelsevis kommit långt i arbetet med att öka andelen kvinnor i beslutsfattande positioner, institutioner och mekanismer. I vissa fall har de även kommit längre än många demokratier i väst. I Uganda ska parlamentet och alla beslutsfattande instanser bestå 30% av kvinnor enligt konstitutionen. Uganda är på god väg med sina 29,8% kvinnor i parlamentet. Enligt Rwandas konstitution ska över- och underhuset till minst 30% bestå av kvinnor. Rwanda ligger därmed i framkant med 48,8% kvinnor i underhuset och 34,6% kvinnor i överhuset. Tanzanias representation kvinnor ligger enligt IPU (Inter Parliamentary Union) på 30,4%. Även Etiopien införde i och med parlamentsvalet år 2005 en kvot som innebär att 30% av platserna i parlamentet bör tilldelas kvinnor.
Källor:
http://allafrica.com/stories/200708211234.html 071009
http://www.ipsnews.net/news.asp?idnews=38843 071009