Få kvinnor i fredsbevarande insatser, tidvis bristande kunskap om jämställdhetsfrågor på befälsnivå och en alltför svag biståndssatsning för att stärka kvinnors rättigheter. Det är några av de utmaningar Sverige behöver ta sig an för att leva upp till sina mål gällande FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och kvinnors ställning i konfliktområden. Det visar en rapport som idag läggs fram av Operation 1325 vid ett seminarium på kanadensiska ambassaden i Stockholm.
FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs i oktober 2000, var på många sätt banbrytande. Resolutionen slog fast kvinnors rätt att delta i fredsprocesser och säkerhetspolitiska beslut på alla samhällets nivåer. Sverige var bland de första länderna att utforma och ta i bruk en egen nationell handlingsplan (National Action Plan, NAP) för genomförandet av resolutionen.
Trots att resolutionen innebar ett stort framsteg för kvinnors rättigheter kvarstår brister i implementeringen av resolutionen, som är bindande för FN:s medlemsstater. Bland annat så är, globalt sett, fortfarande färre än 8 % av deltagarna vid fredsförhandlingar kvinnor. Sverige är ett av 38 länder i världen som antagit en nationell handlingsplan för genomförandet av resolutionen. Dokumentet är än idag det mest centrala styrmedlet för regeringens politik gällande resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Men till vilken grad har Sverige levt upp till sitt rykte som världsledande inom jämställdhet? Går Sverige i bräschen för kvinnors rättigheter på den internationella arenan? Och hur kan den svenska handlingsplanen för 1325 stärkas?
Färsk rapport
Operation 1325 ger ut rapporten “Women count – Sweden’s implementation of UNSCR 1325”, som kartlägger den svenska implementeringen av FN:s säkerhetsråds resolution 1325. Syftet med rapportlanseringen, som äger rum på den kanadensiska ambassaden i Stockholm, är att presentera rapporten för berörda intresseparter och att föra en diskussion kring dess resultat och rekommendationer.
Under de senaste åren har Sverige gjort ett antal framsteg i genomförandet av resolutionen. Samtidigt visar rapporten bland annat att:
• Sverige brister i sitt implementeringsarbete genom det låga antalet kvinnor i internationella fredsbevarande insatser. Endast 13,7 % av de svenska fredsbevararna är kvinnor.
• Svenska högre befäl har generellt sett fortfarande begränsade kunskaper om genusfrågor och kvinnors behov i de konfliktområden som de för befäl i.
• Sverige satsar blygsamt på området kvinnor, fred och säkerhet i sitt bistånd. I dagsläget är endast 7 miljoner kronor tillskrivna främjandet av resolution 1325.
– Rapporten vi ger ut utgör en unik kartläggning av hur Sverige genomfört Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. För att resolutionen ska leda till konkreta åtgärder behöver civilsamhället granska regeringars agerande. En granskning av hur den svenska regeringen lever upp till sin nationella handlingsplan för resolution 1325 är också nödvändig för att vi i Sverige ska kunna fortsätta kalla oss bäst i världen på jämställdhet, säger Karin Axelsson Zaar, som är samordnare på Operation 1325.
Presentationen av rapporten kommer att följas av en paneldiskussion med Maud Edgren Schori (fil. lic. i socialt arbete, tidigare Gender Advisor för UNDP), Désirée Pethrus (ledamot i utrikesutskottet, KD), Susanne Axmacher (Gender Advisor, Försvarsmakten) och Helena Hoffman (Försvarsmaktens HR-Centrum). Moderator är Maj Britt Theorin, ordförande för Operation 1325.
Rapporten “Women count – Sweden’s implementation of UNSCR 1325” finns nu bifogad till höger om denna artikel, tillsammans med en sammanfattning av rapporten. För frågor kring rapporten och seminariet, vänligen kontakta Valter Vilkko, informatör på Operation 1325, valter.vilkko@operation1325.se, tel. 076 7633389.
