Nyligen blev undertecknandet av en handlingsplan för jämställd utveckling uppskjuten eftersom vissa av de länder som skulle skriva på plötsligt inte ville förbinda sig till de konkreta åtaganden, mål och ramverk som planen innehöll för att förbättra kvinnors ställning och jämställdhet i samhället. Organisationen i fråga, SADC, verkar i södra Afrika för att uppnå ekonomisk tillväxt och utveckling, förbättra levnadsvillkoren, integrera socialt missgynnade grupper samt bekämpa regionens utbredda fattigdom och spridning av HIV/AIDS.
SADC, som står för Southern Africa Development Community, startades för att koordinera utvecklingsprojekt på ett sätt som skulle minska de initiativtagande ländernas ekonomiska beroende av Sydafrika. Under årens lopp har organisationen byggt vidare på ursprungsidén och verkar idag för fattigdomsbekämpning genom projekt för ekonomisk och social utveckling i regionen. Att då skjuta upp antagandet av jämställdhetsplanen kan framstå som aningen kontraproduktivt jämte organisationens mål och syften.
Är fördröjt antagande ett tecken på verkligt engagemang?
Planen skulle innebära ett institutionellt och rättsligt ramverk i regionen för att genomföra och förverkliga jämställdhetsrelaterade åtaganden och insatser för kvinnors ökade makt och inflytande. Eftersom det i de aktuella länderna finns strukturella hinder som begränsar möjligheterna att uppfylla de åtaganden som planen skulle innebära för de undertecknande staterna valde länderna istället om uppskov för att fundera kring hur de ska kunna följa planen och uppnå målen i praktiken.
Planen innehåller konkreta mål för att komma till bukt med ojämlika möjligheter och tillgång till utbildning, jobb, resurser och sjukvård, men också mål som ska åtgärda kvinnors begränsade tillträde och deltagande i fredsbyggande, konflikthantering och förebyggande arbete. Protokollet tar även upp andra åtaganden som SADC-länderna gjort i och med att de har skrivit under regionala, globala och internationella jämställdhetsverktyg såsom Bejing Platform for Action, Kvinnokonventionen, Millenniemålen och Afrikanska Unionens stadgar för kvinnors rättigheter.
SADC-länderna innefattas också av resolution 1325:2000 och i planen finns därför ett avsnitt som föreslår att kvinnor och mäns lika representation på nyckelpositioner i allt beslutsfattande relaterat till konflikthantering och fredsbyggande ska vara berett och de facto innan år 2015.
