Den pågående Covid-19-pandemin får inte bli ett undantagstillstånd från kraven om kvinnors rättigheter till resurser och representation innan, under och efter en kris.
I kristider riskerar kvinnors rättigheter att vara det första offret och tyvärr sker det just nu hos våra partnerorganisationer runtom i välden. Vi ser en ökning av våld mot kvinnor, barnäktenskap, hedersrelaterat våld och diskriminering. Samtidigt minskar kvinnors socioekonomiska egenmakt drastiskt och kvinnors deltagande i freds- och konfliktförebyggande arbete försvåras eller hindras.[1]
Det globala eldupphör som FN utlyste har inte upprätthållits i Jemen. Attacker mot civila fortsätter men media har vänt bort sitt fokus. Färre fredsförhandlingar genomförs när det finns reserestriktioner och när kvinnliga politiska ledare har minskade ekonomiska resurser till förfogande. Det informella fredsarbete som kvinnor bedriver inom civilsamhället, vid fängelser och gränser, och i offentligheten begränsas ytterligare av krisen.[2]
Erfarenhet från t.ex. Demokratiska republiken Kongo visar att genusintegrerad krishantering är av yttersta vikt och civilsamhället kan ha en nyckelroll för informationsspridning om hälsa.[3] Trots detta ser vi hur de demokratiska värdena, inklusive yttrande- och rörelsefrihet, som krävs för kvinnors rätt till meningsfullt deltagande och beslutsfattande är en bortprioriterad fråga i många delar av världen. I takt med att pandemin har spridit sig ser vi hur vissa stater använder sig av en diskurs som för tankarna till väpnad kamp och hur åtgärder tas för att inrätta undantagstillstånd utan tydlig omfattning eller slut. Krishanteringen riskerar att bli en farlig återgång till traditionella säkerhetsdefinitioner som utesluter civilsamhället, kvinnor och andra marginaliserade grupper.[4] I slutändan förbises det kvinnliga perspektivet.[5]
Kvinnor utgör 70% av världens betalda och obetalda hälso- och sjukvårdsarbete och är en viktig del i den offentliga sektorn och krishanteringen. Hotet mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) under den pågående Covid-19-pandemin är ett faktum. I Albanien är kvinnor rädda för att få mindre skydd av staten på grund av den ekonomiska lågkonjunkturen och fler kvinnor står offer för intimt partnervåld utan chanser att få hjälp från kvinnojourer eller från säkerhetssektorn. Sverige och andra länder har tagit hänsyn till detta genom att tidigt öka sitt stöd till kvinnojourer som förvaltas av kvinnodrivna civilsamhällsorganisationer och hålla omsorg och skola öppna.[6]
Kvinnors rättigheter är de första offren om pandemin bekämpas med medel för långsiktigt utvecklingssamarbete som omfördelas till humanitär hjälp utan jämställdhets- och konfliktanalys.[7] Nu behövs beslutsmakt till marginaliserade grupper, ensamstående mödrar i krigszoner, sexuella minoriteter och kvinnor missgynnade på grund av ålder för att nå en inkluderande mänsklig säkerhet.
Rekommendationer:
• Inkludera kvinnor och civilsamhället i planeringen av krishanteringen för Covid-19-pandemin så att den bygger inkluderande mänsklig säkerhet. På så sätt ökar förtroendet för myndigheter i svenska förorter och i länder under ockupation och i konflikt.
• Öka det jämställdhetsintegrerade och konfliktkänsliga fredsbyggandet. Se ökat våld i hemmet, hot mot SRHR, kränkningar mot grundläggande friheter och rättigheter som tidiga varningssignaler för konflikt.
• Säkerställ intersektionell mänsklig säkerhet i krishanteringen genom att respektera humanitära principer och mänskliga rättigheter särskilt för marginaliserade grupper när den väpnade säkerhetssektorn samarbetar med civil medicinsk personal och volontärer.
• Stärk politiska, diplomatiska fredsprocesser och bistå med internationellt stöd för medicinska och humanitära hjälpmedel på ett sätt som visar solidaritet i krishanteringen för att upprätta förtroende och en grund för fred och säkerhetsdialog.
Operation 1325, Sverige
Palestinian Centre for Peace and Democracy, Palestina
Wi’am, Palestina
SES Equality and Solidarity Platform, Turkiet
Arab Sisters for Human Rights, Jemen
All Girls Foundation for Development, Jemen
Shoqata Grave Women Association Social Problems, Albanien
[1] https://www.unwomen.org/-/media/headquarters/attachments/sections/library/publications/2020/policy-brief-the-impact-of-covid-19-on-women-en.pdf?la=en&vs=1406
[2] https://www.theguardian.com/commentisfree/2020/apr/02/un-secretary-general-coronavirus-crisis-world-pandemic-response
[3] https://www.womenpeacesecurity.org/womens-rights-security-councils-response-to-covid-19/
[4] https://eploblog.wordpress.com/2020/04/09/covid-19-and-conflicts-views-from-peacebuilders/
[5] https://icanpeacework.org/wp-content/uploads/2020/04/How-are-Women-Peacebuilders-Responding-to-Covid-19-WASL-call-April-2-2020.pdf
[6] https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/coronapandemin
[7] https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyheter-2020/enprocentsmalet-kommer-att-ifragasattas-an-mer/