Det går att anta att då kvinnor deltar i förhandlingar om ett fredsavtal så ökar fredens varaktighet. Det framgår i artikeln Women’s Participation in Peace Negotiations and the Durability of Peace framställd av forskarna Jana Krause, Werner Krause och Piia Bränfors. Även om forskningen om hur kvinnors deltagande påverkar en fredsprocess är i sin uppstartsfas så är denna studie oerhört viktig för det arbete Operation 1325 och kvinnorörelsen världen över gör.
Med hjälp av statistisk analys visar studien genomförd av Krause med kollegor att det finns ett samband mellan kvinnors deltagande i en fredsförhandling och fredens varaktighet. Den statistiska analysen gjordes baserad på fredsavtal som finns i Uppsalas konfliktdatabas. Kvinnors deltagande definieras här som kvinnor som signatärer, alltså de som skriver under ett avtal. Definitionen är vald för att vara säker på att deras deltagande var av betydelse för själva förhandlingarna. Kvinnorna kan ha så olika roller som representanter från väpnade grupper, regeringsföreträdare eller representanter från civilsamhällesorganisationer.
130 avtal förhandlade mellan åren 1990 och 2014 analyserades. Av dessa var det enbart 13 som skrevs under av kvinnor. Trots det låga antalet så visar den statistiska analysen på ett tydligt samband mellan kvinnor som signatärer och fredens varaktighet, skriver artikelns författare.
Något annat som framkom av analysen är att fredsavtal underskrivna av kvinnor innehåller ett högre antal bestämmelser om breda politiska samhällsreformer. Dessutom visar analysen att dessa bestämmelser har genomförts i praktiken i högre utsträckning, 10 år efter att avtalet slöts. Från detta drar forskarna slutsatsen att kvinnors deltagande i förhandlingar har en positiv påverkan på både kvaliteten och varaktigheten av en framförhandlad fred. Här måste vi ställa oss frågan om hur det kan vara så här?
Studien pekar på att kvinnor som skriver under avtal i en fredsförhandling ofta samverkar med kvinnoorganisationer som försöker driva processen framåt mot avtal. Krause med kollegor hävdar att det är den här samverkan som utgör en positiv inverkan på avtalets innehåll och avtalets implementering, alltså dess genomförande. Det här är viktigt eftersom avtalets innehåll och dess implementering framträder i relativt ny forskning som de två viktigaste faktorerna för huruvida freden kommer att hålla eller inte. Just den forskningen är genomförd av Joshi och Quinn, år 2015 och 2017.
Samverkan mellan kvinnor som har en så central position i en förhandling att de kan skriva under själva avtalet och civilsamhällets kvinnoorganisationer påverkar alltså faktorer som kan ha positiv inverkan på att freden håller.
Det är för mig oerhört hoppingivande. Det är ett slag för demokratin, ett steg i riktningen mot att de som påverkas av en konflikt får makt att påverka för fred. De utsatta blir aktörer och stridande parter får finna sig i att dela på makten.
Det bådar gott för kvinnoorganisationerna. Därför kommer Operation 1325 fortsätta att följa den senaste forskningen så att vi vet var och hur vi kan fortsätta stärka våra positioner.
Charlotte Lind
