Dilara Cetinkayas masteruppsats synliggör inte bara mekanismerna bakom hybridexkluderingen i Jemens fredsprocesser utan också allt det fredsarbete som aldrig erkänns. De exkluderade kvinnornas arbete för att tillgodose sina humanitära behov bidrar ju till att lokal fred uppstår. Det om något är ett argument för kvinnor från den breda allmänhetens deltagande.
Att freda sig. Det är vad kvinnorna i Jemen gör, dag ut och dag in. På olika sätt skyddar de sig i kaoset som existerar omkring dem för att möta sin familjs humanitära behov. Det kan exempelvis vara att 10–15 kvinnor organiserar sig i det lokala kvarteret och ordnar ett initiativ till vattenförsörjning eller att man drar igång en mikroinsamling tillsammans.
Initiativen drar ner på våldsamheterna och spänningarna i lokalområdet. Att skydda sina egna humanitära behov är således nära sammankopplat med att upprätta en viss nivå av säkerhet i närområdet. Det högst pragmatiska och mänskliga behovet att skydda sig – att freda sig – kan alltså leda till en lokal fred.
Så trots att den stora merparten av de jemenitiska kvinnorna inte hörs eller tillåts vara delaktiga i formella FN-möten och inte heller finns representerade inom specifika organisationer så bidrar de till att uppnå fred. Det är viktigt att detta vanligtvis fördolda bidrag till freden inte försummas.
Kvinnor, fred och säkerhetsagendan synliggör vikten av kvinnors deltagande i allt fredsarbete. Ofta ligger fokus på kvinnor från landets elit, just på grund av de faktorer som Dilara Cetinkaya visar på. Kvinnor med högre utbildning, som talar engelska och dessutom har kopplingar till diasporan är de som inkluderas i de formella processerna. De som inte har det och inte ens har möjlighet att transportera sig till möten, exkluderas.
Genom att se sambandet mellan att säkra sina humanitära behov och upprättandet av fred, kan vi bättre stärka kvinnors och hela samhällets motståndskraft mot konflikter. En fortsatt uppdelning leder till exkludering och de mer formella processerna går miste om kvinnors viktiga bidrag till fred.
Om beslutsfattare kunde anamma en bredare förståelse för hur fred skapas genom att se hur det dagliga fredsskapande arbetet går till i verkligheten så skulle kvinnors bredare representation förhoppningsvis kunna öka. Då skulle deras bidrag till freden få det erkännande det förtjänar.
