Makt åt kvinnor i fredsprocesser

Kvinnoorganisationer i samverkan för att genomföra resolution 1325

petra.jpg
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare på IKFF, menar att det finns ett motstånd bland stater att anlägga ett genusperspektiv på säkerhetspolitiken.
FOTO: Privat

Säkerhetspolitik likställs allt för ofta med försvarspolitik

För att bäst identifiera och bemöta de globala säkerhetshot som världen idag står inför måste vi börja med att se över de utgångspunkter vi har i våra säkerhetsanalyser.

 Traditionell säkerhetspolitik fokuserar framförallt på staters säkerhet och officiellt erkända konflikter med diplomati och militära medel som sina främsta verktyg. Med den utgångspunkten missar man en stor majoritet av dagens säkerhetshot.

Fredsrörelsen, och även många utvecklingsaktörer, gör en tydlig koppling mellan utveckling och fred. Det är en koppling som våra makthavare inte vågar eller förmår att göra eftersom den skulle innebära en frångång från de militära lösningar som sitter så djupt rotade i våra samhällen.

Militariserade samhällen

Krig är fortfarande ett reellt hot men de har minskat i antal de senaste 25 åren. Dödsfallen på grund av interna väpnade konflikter är fortfarande oerhörda, men de är en fjärdedel av vad de var under 1980-talet (World Development Report 2011). Samtidigt lever var fjärde person i världen, 1,5 miljarder, i instabila och konfliktpåverkade stater med mycket höga nivåer av våld. De lever inte i krig, men de lever heller inte i fred. De lever i starkt militariserade samhällen med enorma konsekvenser för både enskilda människor och för möjligheten att bygga upp en stabil samhällsstruktur.

För att verkligen lösa de dagliga säkerhetshoten mot dessa människor krävs en politik för att förebygga väpnade konflikter. Men att förebygga är kostsamt, kräver långsiktigt engagemang, det går i många fall emot staters suveränitet och regionala och nationella ekonomiska intressen.

Vi kan se att retoriken till viss del har börjat frångå den militära utgångspunkten och konceptet mänsklig säkerhet har fått en större plats, men omsatt i praktik så ser det mörkare ut. Vi lever i en allt mer militariserad värld där de årliga militära utgifterna ligger på 1,6 miljarder dollar, närmare 800 år av FN:s reguljära budget.

Hot mot kvinnors säkerhet

Hot mot kvinnors säkerhet rör ofta frågor som traditionellt inte klassas som säkerhetshot. Detta trots att det under de senaste 50 åren dött fler kvinnor och flickor just på grund av kön än den totala summan människor som dött i 1900-talets alla konflikter. Detta är säkerhetshot som inte går att bemöta med militära medel som snarare fördjupar problematiken, även efter eldupphör.

En säkerhetsanalys baserad på mänsklig säkerhet i kombination med ett genusperspektiv har synliggjort hur kvinnor, både i länder i fred och i konflikt, konstant utsätts för hot mot sin säkerhet. Säkerhetsrådet gjorde det tydligt genom resolution 1325  som klargjorde att våld mot kvinnor är ett hot mot internationell fred och säkerhet. Även Nobelkommittén klargjorde detta genom årets fredspristagare och motiveringen för deras pris.

Inom IKFF har vi länge arbetat för att uppmärksamma de direkta och indirekta konsekvenser ett militariserat samhälle får för kvinnor. Exempelvis leder närvaron av vapen till ökat våld, men också det faktum att samhällets finanser spenderas på militära strukturer i stället för samhällsbyggande, leder till säkerhetshot.

Nedrusta i hemmen och på slagfälten

Kvinnor löper tre gånger så stor risk att dö en våldsam död om vapen finns i hemmet. Den stora skillnaden mellan väpnat våld mot kvinnor och män är just att kvinnor vanligtvis drabbas i sitt eget hem. Förövaren är ofta en partner eller en bekant. Det är våldet i hemmet, inte på slagfältet eller gatan, som skördar flest kvinnoliv.

När vi talar med IKFF-sektionen i DR Kongo så gör de gång på gång tydligt att nedrustning är centralt för att komma tillrätta med det utbredda sexuella våldet. Vapen möjliggör våldtäkter och hindrar dem som skulle vilja ingripa från att göra det. Detta gäller både i fredstid och i krig.

Säkerhetspolitik likställs allt för ofta med försvarspolitik av många avgörande aktörer. Mänsklig säkerhet må diskuteras av utvecklingsaktörer som SIDA, men när Sveriges globala nedrustnings- och vapenhandelspolitik inte går hand i hand med denna syn på säkerhet så kvarstår säkerhetshoten. För några år sedan gav vi Sydafrika lika mycket bistånd som de senare spenderade på militärflyg.

Det finns en stor kunskapsbrist och ett motstånd bland stater att anlägga ett genusperspektiv på säkerhetspolitik och nedrustningsfrågor. Vi menar att det är absolut nödvändigt för att förebygga konflikter och bygga långsiktig fred. Det är på tiden att den politiska retoriken leder till handling och inte stannar vid vackra ord. Den militariserade synen på säkerhet måste kasseras till förmån för verklig mänsklig säkerhet som innefattar alla.

 

Petra Tötterman Andorff

Generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet