Makt åt kvinnor i fredsprocesser

Kvinnoorganisationer i samverkan för att genomföra resolution 1325

christoffer.jpg
Christoffer Burnett-Cargill skriver om säkerhetsdilemman i konflikt- och postkonfliktländer
FOTO: Svenska freds och skiljedomsföreningen

Säkerhet över allt annat?

Att bo, leva och arbeta i ett konflikt- eller postkonfliktområde är en speciell upplevelse och utmaning. Under de senaste tio åren har jag arbetat på Balkan (Kosovo och Bosnien), i Mellanöstern (Israel/Palestina, Libanon, Egypten, norra Irak), samt nyligen rest till Afghanistan och den thai-burmesiska gränsen. I alla dessa områden har säkerhetsfrågor varit ytterst påtagliga.

När de flesta talar om behovet av en säkerhetssektorreform, menar man allt som oftast att de officiella strukturerna behöver ändras. Det handlar om militären och polisen, liksom det handlar om att få en civil kontroll över säkerhetsfrågorna. Allt detta är förstås mycket viktigt för den demokratiska strukturen.

Kultur genomsyrad av rädsla

Men det som jag framför allt vill lyfta fram från mina erfarenheter och lärdomar är frågorna om rädsla och militariserade samhällen. Alltför ofta finns det en överdriven rädsla som styr både det politiska beslutsfattandet samt de personliga bevekelsegrunderna. När rädslan får styra, blir motåtgärderna ofta radikala och drastiska. Man förblindas av de få säkerhetshoten medan alla andra möjliga vägar och alternativ ställs åt sidan. Säkerheten sätts alltid främst – eller snarare, den militära säkerheten!

Detta var speciellt påtagligt i Israel/Palestina. Man kunde ha en diskussion med en officiell företrädare om vilket samhällsämne som helst, men när ordet säkerhet sades, då var det som om alla andra principer upphörde att existera, en slags absolut princip som stod över allt annat. Det är ofta i denna kultur som militariserade och våldsamma samhällen växer fram och får råda. I Burma styrs det mesta av militären. På Balkan ligger den kriminella organiserade brottsligheten bakom mycket. I olika ställen av Mellanöstern är det ofta den hårda makten och vapnen som talar främst.

Alternativa handlingssätt inom civilsamhället

Men när man funderar kring säkerhetssektorreformer, tror jag det är minst lika viktigt att adressera de bakomliggande frågorna kring just rädsla. Hur skapar vi en kultur som inte genomsyras av rädsla? Hur skapar vi ett samhällsklimat där militära eller väpnade lösningar på hot och konflikter inte alltid föredras?

Detta leder också till den större frågan om vad som egentligen är säkerhetshot. När jag har talat med människor i de civila samhällena på Balkan och i Mellanöstern är det oftast de sociala och ekonomiska frågorna som oroar och hotar mest. Om samhällsresurserna istället lades i större utsträckning på dessa hot, skulle en bättre grund skapas för trygghet och utveckling, vilket också leder till minskad rädsla.

Reformerad Säkerhetssektor

Det är också i de civila samhällena som störst kraft och energi finns för att söka alternativa vägar fram, där människor möts från olika etniska grupper samt där förståelse och försoning kan växa fram. Det är inte tvekan om att många kvinnor i det civila samhället kan spela nyckelroller i konfliktområden. Här tas ofta fredsinitiativ som leder till varaktiga och hållbara relationer.

En reformerad officiell säkerhetssektor leder kanske inte alltid till ökad säkerhet, men tillsammans med en minskad rädsla och ett mindre militariserat samhälle där ett starkt civilt samhälle växer fram, finns bra förutsättningar för ökad mänsklig säkerhet!

Christoffer Burnett-Cargill
Generalsekreterare, Svenska freds- och skiljedomsföreningen