Makt åt kvinnor i fredsprocesser

Kvinnoorganisationer i samverkan för att genomföra resolution 1325

dsc_0762.jpg
En av de många mötena vid Operation 1325:s tält. Här diskuterar Operation 1325:s projektledare Emmicki Roos resolution 1325 med Bachir Eddahy från Association Belonging for Human Rights and Coexistence.
FOTO: Julle Bergenholtz

Männen mest intresserade av resolution 1325

Sedan jag började arbeta på Operation 1325 har jag i de allra flesta situationer varit den enda mannen som har varit på möten, konferenser och seminarier där ämnet kvinnors rättigheter och resolution 1325 har varit på agendan. Med den erfarenheten förväntade jag mig därför att den absoluta majoriteten som visade intresse för resolution 1325 och Operation 1325 under Almedalen skulle vara kvinnor. Men jag kan efter två dagar se att jag inte kunde haft mer fel; det är nämligen männen som har varit de som engagerat sig mest i vårt arbete och budskap.

Dialoger över förväntan

Både jag och mina kollegor på Operation 1325 har märkt att en oväntat stor del av de som vill föra dialog om resolution 1325 på Almedalen är män. Många har varit ivriga att diskutera jämställdhet, påverkan och resolution 1325, vilket har lett till många intressanta diskussioner vid vårt bord och vid det torgmöte vi höll idag tisdag. Exempelvis pratade jag själv med en nyfiken 16-årig kille från bygden tidigare idag. Jag frågade honom om han kände till resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Hans svar var kort men bestämt: "Inte alls tyvärr, men det hoppas jag att du ändrar på den kommande minuten". Det här, tillsammans med de många andra diskussionerna vi har fört de senaste två dagarna, utmanar det som många menar enbart är frågor som är för kvinnor, och ger en känsla av att någonting håller på att hända för engagemanget i jämställdhetsfrågor.

Håller jämställdhetsparadigmet på att förändras?

Även om jag är förvånad över den utveckling måste jag erkänna att tecken för ett förändrat jämställdhetsparadigm har uppkommit mer och mer. Det senaste året har jag sett flera fall där män har engagerat sig i jämställdhet och kvinnors rättigheter. Ordförande i EU:s jämställdhetsutskott är exempelvis numera en man, Mikael Gustafsson, och Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja prioriterar kvinnors rättigheter och resolution 1325 i sin utrikespolicy. Att kvinnor ska arbeta med resolution 1325 är självklart nödvändigt för att stärka kvinnor att ta större plats och makt i samhället, men om inte de övriga 50 %-en av befolkningen engagerar sig i frågan är risken uppenbar att det stora genomslaget för kvinnors rättigheter i freds- och säkerhetsprocesser uteblir.

Jämställdhet är inte en kvinnofråga, och genom mäns ökade engagemang tror och hoppas jag på att ett paradigmskifte inom jämställdheten kan utvecklas inom de närmaste åren.

Julle Bergenholtz
Projektledare Operation 1325