Makt åt kvinnor i fredsprocesser

Kvinnoorganisationer i samverkan för att genomföra resolution 1325

baaz3.jpg
I ett gästinlägg för konferensen "Security on the Ground" skriver Maria Eriksson Baaz och Maria Stern om kvinnors rättighet till säkerhetssektorn.
FOTO: Joakim Roos

Ansvaret för att uppfylla kvinnors säkerhetsbehov är allas

I arbetet med militärreform i post-konfliktländer utifrån resolution 1325 hör två begrepp till de mest grundläggande: skydd och deltagande. Det ena handlar om att omskapa dessa institutioner så att de uppfyller kvinnors säkerhetsbehov, det andra om att öka det kvinnliga deltagandet i samma institutioner.

I debatten bakas emellertid dessa två aspekter av 1325 ofta ihop till en deg enligt följande logik: en ökad andel kvinnor i polis och militär leder till bättre skydd av civila kvinnor i konflikt- och post-konfliktsituationer.

Rättighetsbaserade argument som för fram kvinnors rätt att delta i polis och militär har däremot varit i stort sett frånvarande. Istället har det dominerande argumentet för inkludering av kvinnor varit just instrumentellt.  Kvinnors deltagande beskrivs som en nyckel till framgång som kommer resultera i förbättrade civil-militära relationer och minskat våld mot civila, speciellt mot kvinnor, och speciellt sexuellt våld.

Leder Kvinnligt deltagande till beskydd?

Ett problem med kopplingen deltagande-beskydd, förutom att den baseras på stereotyper kring manligt och kvinnligt som i sig reproducerar genushierarkier, är att det empiriska stödet för detta argument är ganska bristfälligt.

Antagandet är baserat på en förenklad syn på kvinnor i konflikter som civila och som offer – något som också reflekteras i 1325 i sig. Även om majoriteten av våldshandlingar mot civila i konflikter begås av män, visar erfarenheter från konflikter globalt, inklusive i Afrika, såsom Rwanda, DR Kongo, Liberia och Sierra Leone, att kvinnor inte endast är offer utan också aktivt deltar i våldshandlingar, inklusive i sexuellt våld.[1] Kvinnors kön gör dem inte immuna mot de våldsspiraler som kännetecknar konflikter. Liksom män dras de med och deltar i våldshandlingar som de tidigare aldrig drömt om att de skulle kunna utföra. Och även om de militariserade maskulinitetsideal som dominerar i många militära institutioner är en del av problemet som bidrar till våld mot kvinnor, innebär detta inte att kvinnor inom dessa institutioner inte anammar dessa ideal på samma sätt som manliga soldater. I många fall, såsom i DR Kongo, är civilbefolkningen ofta lika - eller mer - rädda för kvinnliga soldater  än för deras manliga kollegor.

Kvinnornas ansvar?

Ett annat problem med det instrumentella argumentet är att ansvaret för beskydd av kvinnor och civila i allmänhet läggs just på kvinnor. Detta ansvar och denna förväntan passar dessutom ofta dåligt överens med hur kvinnor i dessa institutioner ser på sig själva i relation till våld.

Effektiviteten i det instrumentella argumentet gör det svårt att på ett ansvarsfullt sätt förkasta det helt.  Det har, som det tycks, varit viktigt för att öka andelen kvinnor, inte minst i fredsbevarande styrkor. Samtidigt är dess problem för stora för att inte tas på allvar, framförallt tydliga i den ansvarsfördelning den föreskriver. Ansvaret för att förändra polis och militär så att de uppfyller kvinnors säkerhetsbehov är rimligtvis allas – kvinnors och mäns.     

Av den anledningen är det viktigt att i högre grad än idag separera, snarare än att integrera, 1325-målen kring deltagande och beskydd. Deltagandeaspekten har redan en legitim argumentationsgrund: kvinnors lika rättighet till statliga institutioner, inklusive polis och militär. Att framföra detta främjar ytterligare en rättighetsaspekt, nämligen kvinnors rätt att behandlas lika inom dessa institutioner - en rättighet som undergrävs genom instrumentella argument. 

 

Maria Eriksson BaazMaria Eriksson Baaz

Maria Eriksson Baaz, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet och vid Institutionen för Globala Studier, Göteborgs Universitet

 

Maria Stern, Docent vid Institutionen Maria SternMaria Sternför Globala Studier, Göteborgs Universitet


 

 

 

[1] Se exempelvis Coulter, Chris; Miriam Persson, and Mats Utas, 2008, Young Female Fighters in African Wars: Conflict and Its Consequences. Nordic Africa Institute Policy Dialogue. Uppsala: Maria Eriksson Baaz and Maria Stern, "Making Sense of Violence: Voices of Soldiers in the Congo (DRC)," The Journal of Modern African Studies 46, no. 01 (2008); Kirsten Johnson et al., "Association of Sexual Violence and Human Rights with Physical and Mental Health in Territories of the Eastern Democratic Republic of the Congo," JAMA 304, no. 5 (2010); African Rights, 1995, Rwanda. Not So Innocent: When Women Become Killers. African Rights. London