“Non-violence is a powerful and just weapon, which cuts without wounding and ennobles the man who wields it. It is a sword that heals.”
Martin Luther King, Jr.
Leymah Gbowee, Nobelpristagare, fredsaktivist och kvinnorättskämpe, var bara sjutton år gammal när det första av Liberias två inbördeskrig bröt ut 1989 och tvingade henne, som hon själv har beskrivit det, från barn till vuxen på bara några timmar[1].
Samtidigt som kriget pågick studerade Leymah freds- och konfliktstudier och utbildade sig till socialarbetare och terapist inom traumarådgivning. Hon var med och startade Women in Peacebuilding Network (WIPNET) där hon hade rollen som Liberia-koordinator. Hon startade även Women of Liberia Mass Action for Peace, en kvinnlig fredsrörelse som samlade kvinnor som kämpade för fred dag som natt, samtidigt som inbördeskriget alltmer slet sönder deras land.
Leymah berättar i sin självbiografi hur hon en natt vaknade från en dröm där hon hade blivit ombedd:
“Samla kvinnorna och be för fred[2].”
Kvinnorna mobiliserade genom outtröttlig aktivism överallt där det var möjligt: i moskeer, kyrkor, på marknader och ute på gatorna. Mångfalden i den liberianska kvinnorörelsen är en av dess kärnegenskaper som har utmärkt den och gjorde den så unik. Den samlade kvinnor från alla samhällets nivåer – med olika religion, etnicitet, utbildnings- och socioekonomisk bakgrund. Det som förenade kvinnorna var att de alla hade samma mål: att få ett slut på kriget och lidandet och att bygga fred i landet[3].
Kvinnorna reste till Accra i Ghana där fredssamtalen hölls. När förhandlingarna avstannade vägrade kvinnorna som väntade utanför mötessalen att avlägsna sig förrän ett fredsavtal hade nåtts. Den liberianska kvinnorörelsens outtröttliga kamp hade en direkt påverkan på de stridande partnerna som slutligen gick med på att signera fredsavtalet 2003.
När fredsavtalet skrevs under 2003 hade mer än tretton försök till fredsavtal gjorts i Liberia. Leymah beskriver sina tankar under den här tiden:
”Männen har gång på gång upprepat samma misstag. Vad som saknas i den här processen är förnuft. Istället för att starta en kvinnlig stridande part, låt oss starta en kvinnlig fredsrörelse.”
Den kvinnliga fredsrörelsen i Liberia bevisade att kvinnorna, trots det våld i form av bland annat våldtäkt som de utsattes för under kriget, var kapabla att absorbera smärtan utan att för den sakens skull föra den vidare. De kanaliserade sin smärta och skapade ett fredligt alternativ i kontrast till de stridande parterna som drevs av hämndmotiv vilket är karaktäristiskt för många konflikter och skapar en våldspiral som eldar på och driver konflikten vidare[4].
Det finns mycket att lära från Liberias kvinnliga fredsrörelse. I synnerhet kan den lära oss att inte underskatta den försonande kraft som finns i förlåtelse och att mångfald inte behöver utgöra ett hinder mot enande.
Maria Salenstedt, Styrelsetrainee 2020, Operation 1325.
#Liberia #Leymahgbowee #Womenspeacemovement #Womenofliberiamassactionforpeace
[1] https://www.nobelprize.org/prizes/peace/2011/gbowee/biographical/
[2] Mighty Be Our Powers: How Sisterhood, Prayer, and Sex Changed a Nation at War. Leymah Gbowee & Carol Mithers 2011.
[3] Victims of War or Agents in Peace? A Feminist Perspective on Women’s Contributions in Conflict Transformation in Liberia. Maria Salenstedt 2020.
[4] The Moment of Lift: How Empowering Women Changes the World. Melinda Gates 2019.
