I december 2023 presenterade Regeringen den nya Reformagendan för svenskt bistånd. Med ledorden ”frihet, egenmakt och hållbar tillväxt” introducerades en ny inriktning för det svenska biståndet. Den nya inriktningen markerar en tydlig förändring från ett bistånd som varit behovsgrundat, till ett som är baserat på svenska intressen och länder i närområdet. Det finns en del positiva prioriteringar i Reformagendan, som fattigdomsbekämpning och främjande hälsoinsatser, trots det finns mycket kvar att önska, framför allt inom området kvinnor, fred och säkerhet.
Fokus på svenska intressen, handel och näringsliv – inte på de mest utsatta
I Reformagendan är ett genomgående fokus att biståndet ska verka för att värna svenska intressen, svensk handel och näringslivet. I stället för att värna hållbar utveckling, värnas hållbar tillväxt. I stället för att prioritera länder med störst behov, prioriteras länder som är av intresse för svenska företag och länder i närområdet. Näringslivet och handel är viktiga komponenter för en långsikt hållbar utveckling eftersom det bland annat stimulerar ekonomisk tillväxt och skapar arbetstillfällen. Handel och näringslivet är dock långt ifrån de enda viktiga komponenterna. Detta är exempelvis tydligt i Agenda 2030 som utgår från ett holistiskt helhetsperspektiv där vikten av diverse samhällsområden, som exempelvis jämställdhet och fredliga och inkluderande samhällen, lyfts som förutsättningar för en hållbar utveckling. Genom att lägga större delen av fokuset på handel nedprioriteras alltså andra viktig förutsättningar för en hållbar utveckling och Agenda 2030 osynliggörs.
När biståndet används för att prioritera svenska intressen i stället för att hjälpa de mest utsatta skapas en svår moralisk och etisk sits. Svenskt bistånd har tidigare varit behovsgrundat och hjälpen har gått dit där den behövs som mest. Med den nya linjen riskerar de allra fattigaste och utsatta länderna, som exempelvis Sydsudan, Burkina Faso, Kambodja och Mali vars bilaterala biståndssamarbeten med Sverige nu utfasas, att falla mellan stolarna och inte få den hjälp de behöver.
Nedprioritering av fredliga och inkluderande samhällen
Den tydligaste förändringen kopplat till kvinnor, fred och säkerhet är att “fredliga och inkluderande samhällen” inte längre anges som en övergripande tematisk prioritering. I stället inkluderas arbete för fred under de andra tematiska prioriteringarna. Vi välkomnar att regeringen ska verka för att ”öka stödet till människorätts- och demokratiförsvarare” och ”verka för fredsansträngningar, inklusive konfliktförebyggande och stabilisering”. Däremot är borttagandet av fredsavsnittet en tydlig nedprioritering av frågor kopplade till fred och säkerhet. Idag präglas samhället av en tid med demokratisk tillbakagång, försämrat säkerhetsläge och flera pågående konflikter och ökat våld, både internationellt och i vår närhet. Med grund i detta borde fred rimligtvis ges högre prioritering, inte lägre.
Bristande fokus på kvinnor i konflikt
Inom jämställdhet finns en del positiva aspekter i reformagendan. Det ska bland annat arbetas för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (SRHR) och emot sexuellt och könsrelaterat våld. Något vi särskilt välkomnar är också att regeringen vill främja kvinnors deltagande i fredsprocesser. Något som däremot inte nämns tillräckligt är kvinnors och flickors utsatta roll i konflikter. Konflikter har en stark negativ påverkan på alla människor men konflikter påverkar män och kvinnor olika, och kvinnor och flickor är ofta särskilt utsatta. Framför allt är sexuellt våld mot kvinnor och flickor vanligt i krig och konflikt. För att verkligen värna kvinnor och flickors lika rättigheter borde reformagendan därför tydligare framhäva deras behov och biståndet borde verka för att tillmötesgå dessa.
Bristande fokus på kvinnors makt i samhället samt på män och pojkars perspektiv
Vi saknar att mer fokus inte läggs på kvinnors politiska inflytande och makt i samhället. Upprepande nämnds det att kvinnors ekonomiska egenmakt ska stärkas, vilket är något som definitivt bör prioriteras. Däremot borde det rimligtvis läggas mer fokus på att även stärka kvinnors makt i samhället, som ledare och påverkansaktörer, inte bara deras makt över sig själva. Utöver detta saknas även ett fokus på män och pojkar, något som också är en grundförutsättning för jämställdhet. Liksom kvinnor och flickor har särskilda behov har även män och pojkar det. För ett sant genusperspektiv måste båda könen och deras olika behov inkluderas.
Jämställdhet – inte längre relevant i alla insatser
Vad som också saknas i reformagendan är ett genusperspektiv integrerat i alla delar av agendan och biståndet. Reformagendan nämner att “Jämställdhet ska beaktas i alla relevanta insatser”. Men liksom flera organisationer skrivit före oss är kvinnor och flickors rättigheter inte något som är relevant bara ibland. Kvinnors rättigheter är alltid relevanta och bör tas i beaktande inom alla områden. Detta är också en tydlig nedprioritering från tidigare biståndspolitik där jämställdhet skulle integreras i allt utvecklingssamarbete.
Reformagendan – vad vi vill se
Reformagendan gör det tydligt att den svenska biståndspolitiken står inför stora förändringar. Tyvärr nedprioriteras nu flera aspekter som varit inkluderade i den tidigare biståndspolitiken. Möjligheter till handel och att gynna svenska intressen kommer vara nytt fokus för biståndet, i stället för att försöka tillgodose de största behoven som fattigdom och hunger som tidigare. Fokuset på fred minskar också, samtidigt som det finns ett bristande fokus på kvinnor i konflikt, kvinnors aktörskap samt mäns perspektiv. Vi vill se en reformagenda där biståndet går dit de största behoven finns. Vi vill se en reformagenda som stärker arbetet för fredliga och inkluderande samhällen. Vi vill se en reformagenda som stärker kvinnor som samhällsaktörer och ledare, en reformagenda där jämställdhet alltid är relevant.
Av: Sara Uppling
