Under senare år har antalet FN resolutioner om kvinnors roll i fred och säkerhetsfrågor ökat drastiskt. En freds- och konfliktforskare menar att resolution 1325 dock fortfarande ses som en kvinnofråga, inte som en fred och säkerhetsfråga.
Ndinga-Muvumba doktorerar vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Hon deltog i ett seminarium på institutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala där man diskuterade framstegen och utmaningarna med att förverkliga resolution 1325 under de senaste tio åren.
1325 som ett politiskt verktyg
Resolution 1325 och andra relaterade FN resolutioner har erbjudit kvinnor världen över ett politiskt verktyg som kan användas för att öka representationen av kvinnor i frågor som rör fred och säkerhet, vilket är ett viktigt framsteg, menar Ndinga-Muvumba.
– I Afrika blev kvinnor svikna i flera av fredsprocesserna men det verkar som att många regeringar har lärt sig av sina misstag och börjat skapa alltfler möjligheter för kvinnor. Detta är fallet i Rwanda där kvinnor nu representerar mer än 50 procent av parlamentet, säger hon.
Viktigt att analysera hur makt påverkar kön
Samtidigt varnar hon för att FN: s resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet agerat för att upprätthålla traditionella könsstrukturer. Genom att fokusera enbart på hur krig drabbar kvinnor, har förespråkare för kvinnors säkerhetsagenda missat viktiga möjligheter att lösa frågan om hur makt påverkar kön – och i samband med krig – kan leda till skillnader i deltagande och skydd.
– Det är svårt att genomföra 1325 om vi bara arbetar med kvinnofrågor. För att jämställdhetsintegrering ska fungera är det viktigt att förändra maktstrukturer relaterade till kön och att behandla frågor som påverkar både män och kvinnor, menar Ndinga-Muvumba.
Kvinnors representation i politiken leder inte nödvändigtvis till en förändring av maktstrukturer. Tvärtom kan man konstatera att maktstrukturer som producerar ojämställdhet ofta förblir oförändrade. Resultatet blir att dessa maktstrukturer fortsätter att skapa förutsättningar för våld och ojämlikhet.
– Därför är det viktigt att jämställdhetsperspektivet integreras i alla aspekter av samhället. Ett tillvägagångssätt kan till exempel vara att införa ett genusperspektiv i militära och polisiära utbildningar.
Sexualiserat våld påverkar inte bara kvinnor
Problemet med sexualiserat våld är också något som ofta ses som en kvinnofråga, hävdar Ndinga-Muvumba. Forskning och politik har därför främst fokuserat på sexuellt våld mot kvinnor. Men Ndinga-Muvumba påpekar att vi ofta glömmer att män också utsätts för sexualiserat våld i både krig och fred.
Hennes rekommendation är att vi också analyserar på vilket sätt män skadas av patriarkala strukturer. Ndinga-Muvumba anser att vi måste vidga vår uppfattning om könsrelaterat våld eftersom det handlar om mer än att bara mäns våld mot kvinnor. Det är också vanligt att män tvingar andra män och pojkar att bli sexuella förövare i väpnade konflikter. Därför bör vi fokusera på att analysera maktstrukturer som förvandlar oskyldiga pojkar från offer till förövare. Frågan är hur vi kan bekämpa dessa strukturer som reproducerar våld och ojämlikhet.
1325 ses fortfarande som en kvinnofråga
Slutligen är en stor utmaning med att uppnå 1325-målen att få nationella regeringar att se genomförandet av 1325 som brådskande. I dag betraktas 1325 fortfarande som del av kvinnoagendan och inte som en del av fred och säkerhetsagendan, menar doktoranden.
Ndinga-Muvumbas slutliga rekommendation till FN och nationella regeringar är att de börjar prioritera frågan om jämställdhetsintegrering, både som en långsiktig agenda och en fråga som kräver tid och resurser i dag.
Oriana Ramirez
