Resolution 1820 (juni, 2008)
Resolution 1820 är född ur resolution 1325. Den handlar om sexuellt våld mot civila i konflikter och fördömer våldtäkt och andra former av sexualiserat våld under konflikt. Det är första gången som FN:s säkerhetsråd säger att systematisk våldtäkt utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet slår även fast att våldtäkt kan utgöra krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord och kräver att alla parter ska ingripa mot sexuellt våld och se till att förövare ställs inför rätta.
Läs resolution 1820.
Resolution 1888 (oktober, 2008)
Som en utveckling på resolution 1820 skapades resolution 1888. Den ger bland annat FN:s generalsekreterare mandatet att utse en särskild representant i arbetet mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Generalsekreteraren ska även anställa ett team med experter på sexuellt våld i väpnade konflikter. De ska värna om kvinnors säkerhet i FN:s fredsbevarande operationer. Resolutionen ställer krav på regelbunden rapportering till säkerhetsrådet om hur resolution 1820 genomförs.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon utsåg i februari 2010 Margot Wallström för att i två år verka som sin särskilda representant för att bevaka sexuellt våld mot kvinnor i väpnade konflikter.
Läs resolution 1888 och om Margot Wallströms kontor.
Resolution 1889 (oktober, 2009)
Resolution 1889 förstärker resolutionerna 1325, 1820 och 1888, med mål att öka kvinnors deltagande i fredsprocesser, samt motverka sexuellt våld i konflikter. Det ska bland annat ske genom hårdare krav på rapportering. FN:s olika organ ska tillsammans med medlemsstater och civila samhället samla information om kvinnors säkerhetssituation och i vilken grad kvinnor deltar i beslutsfattande ställning. Resolutionen understryker också vikten av att medlemsländerna samarbetar runt kunskap och erfarenheter i att förverkliga resolution 1325.
Läs resolution 1889.
Resolution 1960 (december, 2010)
Resolution 1960 skärper ytterligare insatserna i att motverka sexuellt våld i konflikter. Resolutionens mål är att motverka straffrihet. Det sker bland annat genom att generalsekreteraren i sina årliga rapporter ska namnge och lista förövare och utöva sanktioner mot dem. Resolutionen innehåller också rekommendationer att skapa verktyg inom FN för att rapportera och utreda tidiga varningstecken på sexuellt våld. Detta för att kunna koordinera effektiva insatser. Resolutionen anger också att generalsekreteraren regelbundet ska hämta in erfarenheter från kvinnoorganisationer och kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld i konflikter för att bättre kunna motverka våldet.
Läs resolution 1960.
Läs även vår medlemsorganisations IKFF:s information om resolutionerna (i grön vänsterspalt.)
