Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av vår webb. Läs mer om vårintegritetspolicy

Engagera

dig

15/12/2015

För oss på Operation 1325 är nästa års stora filmnyhet utan tvekan Sufragette – en feministisk, relevant och högst nödvändig historisk berättelse om kvinnlig egenmakt och deras roll i samhället, som politiska, arbetande, fria och mänskliga varelser. Igår bjöd Fredrika Bremerförbundet in till förhandsvisning och tillammans med 550 andra rättighetskämpar intog vi biosalongen för att se dramatiseringen av tidiga 1900-talets kvinnokamp för lika rösträtt. 

Sufragette utspelar sig under första världskriget, i ett industrialiserat och fabriksarbetande London. Kvinnor och män arbetar hårt, det är långa dagar, ogynnsamma arbetsförhållanden och dåligt betalt. Men vad som främst karaktäriserar denna tid är de orättvisa och ojämställda spelreglerna. Det är en mansdominerad värld där endast män erkänns som självständiga och myndiga aktörer. En värld där männen har högre lön, är familjens överhuvud och de enda som tillåts att rösta. 

Den feministiska rörelsen Sufragetterna var missnöjda med hur den långa fredliga kampen för kvinnors rösträtt gav lågt resultat. Efter otaliga försök till att få de politiska makthavarna att lyssna på kvinnors perspektiv, att tillhandahålla deras efarenheter och erkänna kvinnor som självständiga aktörer krävdes därför nya strategier. Den fristående organisationen Women’s Social and Political Union (WSPU), grundad av den första sufragetten Emmeline Pankhurst, skapade därmed den uppsendeväckande devisen ”handlingar, inte ord”.

Sufragetterna arbetade mer offensivt än tidigare rörelser, med offentliga aktioner, civil olydnad och våldsamma handlingar. Medlen var annorlunda, men målet var detsamma: kvinnans rätt till att rösta. Kvinnorna som ledde föreningen var framstående, utbildade och ansågs därför som farliga av staten. De förföljdes, fängslades och utsattes för övergrepp. De hade ingen yttrandefrihet eller självbestämmanderätt. De var fiender och skulle återanpassas till sin roll i samhället, som lydiga och duktiga hushållerskor, fruar och mödrar. 

Efter årtioendens kvinnorättskamp införde Storbritannien slutligen år 1918 rösträtt för kvinnor över 30 år och år 1928 för kvinnor över 21 år. I Sverige fick kvinnor rätt till att rösta år 1921.

Det är snart 100 år sedan kvinnor och män fick lika rättigheter till att rösta. Men fortfarande utesluts kvinnor från den verkliga beslutsfattande makten. Fortfarande får kvinnor lägre lön. Fortfarande ställer samhället förväntningar på kvinnan att leva upp till. Kampen för kvinnors rättigheter fortsätter än idag och om ytterligare 100 år vill vi se en värld där alla människor har rätt att besluta om sin egen framtid.

Kanske är den stora bionyheten år 2116 berättelsen om nutidens kamp för kinnor som starka, inflytelsefika och ledande aktörer?